Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

Februari 2000 Till nyhetsbreven... Första sidan

Nyhetsbrevet på Norska

Innehåll: Ana María nära döden! Till Bolivia Vi upprustar och förbättrar "El Arca" Ana Maria, Santi och deras son Christian till Sverige och Norge! Matprojektet till ryska skolbarn i full gång

Två hjälpsändningar till invalider och pensionärer på Kolahalvön Resedagbok från Ryssland (svensk polis)

Ana María nära döden! Under ett par veckor har vi pendlat mellan hopp och förtvivlan. Vi fick plötsligt ett mycket dramatiskt besked från Bolivia att Ana María varit nära döden. Hon togs in på ett sjukhus mitt i natten, där man upptäckte att hon måste operaras akut. Några timmar till och det hade varit för sent. När jag under tre år flög i Bolivia som missionsflygare, så fick jag vid flera tillfällen genomföra akuta flygningar för att hämta svårt sjuka indianer från landsbygden. Trots flygets snabba utryckning och transport, kunde läkarna många gånger bara konstatera att det var för sent. Men ibland lyckades räddningsauktionerna. Det var bland det härligaste jag kunde uppleva, när jag fick flyga dem tillbaka till sina familjer. Den här gången var det Ana María som blev drabbad av sjukdomen. Men så kom det glädjande beskedet: ANA MARÌA ÄR HEMMA HOS FAMILJEN OCH PÅ BÄTTRINGSVÄGEN! Vi hoppas att hon snart har återhämtat krafterna och kan vara igång i arbetet igjen. Ana María bland gatubarnen utanför hennes hus.

Till Bolivia

I slutet av februari reser sju personer till Bolivia, för att under två intensiva och innehållsrika veckor, få uppleva det arbete vi gör bland gatubarnen. Resenärerna kommer både från Sverige och Norge. Om man verkligen vill uppleva den nöd som barnnen och ungdomarna lever i så måste det upplevas på plats. Men också den glädje som speglar arbetet som ger ett så fantastiskt resultat, för alla dem som vi kan ge en ny start och möjlighet i livet. Resan leds av Solveig och Viktoria Wrengbro. Nästa resa planerar vi redan till hösten! Här kommer några punkter om resans inehåll: · träffa pojkarna som får sina liv förvandlade på vårat hem "El Arca". · besöka fängelser där många barn sitter med sina föräldrar. · vara med på matutdelning bland gatubarnen på gatorna. · besöka sjukhuset där vi arbetar bland fattiga och sjuka barn. · besöka fattiga familjer på landsbygden. · möta gatubarnen som kommer hem till Ana Marìa för att få hjälp. · besöka polishäktet där många barn och ungdomar blir förda efter polisrazzior. Vi kommer naturligtvis också att göra en del utflykter för att se och uppleva detta otroligt vackra land med all dess skönhet. Vi kommer att åka till djungelen där vi kan bada i flodernas kristallklara vatten, äta en massa god mat och färska frukter och besöka aporna i bergen. Vi kör upp till dom höga och vackra bergen och tar oss ett dopp i dom varma källorna. Den enorma marknadsplatsen är något som du aldrig blir mätt av. Med andra ord är det en resa som innehåller det mesta. Men det är också en resa som kanske kommer att förvandla ditt eget liv på många sätt. Läs resebrev 1 Läs resebrev 2 (Gör det!!) Solveig (här tillsammans med tre pojkar från El Arca) leder teamet som skall till Bolivia.

Vi upprustar och förbättrar "El Arca"

Sedan en tid är vi inne i ett intensivt insamling för att förbättra och utrusta hela "El Arca", hemmet för våra pojkar från gatan. Vi skall höja standarden utan att innföra någon lyxtillvaro. Men det viktigaste av allt är att "El Arca" skall vara en plats där både pojkarna och personalen skall trivas. Nu när Solveig och Viktoria reser ut, så finns en fantastisk möjlighet att verkligen förbättra hela standarden. Behoven är många. Men hjälps vi alla åt så kan vi förbättra mycket under besöket i Bolivia. Bland annat följer en byggnadsarbetare med på resan och han har ingen större önskan än att arbeta på hemmet för att göra rummen till pojkarna trivsamma. Här kan du själv läsa om det mest akuta behoven: 2 st stora frysboxar 2 st stora kylskåp Köksutrustning av varierande slag Symaskiner med fotpedal Stor mixer Köttkvarn (stor) Köksmaskiner 20 st madrasser Massor av pedagogiska hjälpmedel Bordtennisbord Sportutrustning 40-50 varma tjocka filtar 40-50 sett sängkläder 40-50 täcken 40-50 kuddar Over-head projektor+duk White-board tavlor Stor tvättmaskin Skrivblock Annat skolmaterial 40 par nya gymnastikskor 40 par nya svarta skor 80 vita skjortor 80 mörkblå byxor Många par jeans och jackor Massor av strumpor Massor av kalsonger Massor av tröjor Massor av t-shirts Slöjdmaskiner Musikinstrument Datorer+skrivare Några cyklar till pojkarna Två kameror Kopiator Vi behöver färg och annat för att göra rummen fina för pojkarna, Bord och stolar behöver bytas ut i undervisningsrummet och matsalen Allt detta kan vi köpa på plats. Varje bidrag (stort som litet) är värdefullt. Tack för din hjälp! Salomé "matmor" (mitten) gläds tillsammans med barnen att få upprusta köket och rummen på El Arca.

Ana Maria, Santi och deras son Christian till Sverige och Norge! Äntligen verkar drömen bli verklighet! Under flera år har vi haft en önskan att få hit våra bolivianska vänner. Men när vi framfört vår önskan har svaret alltid varit nej. Dom har i första hand velat arbeta med gatubarnen och få allt att fungera så effektivt som möjligt. Det har gått i första hand. Nu har vi en fin stab av medarbetare som kan ta ansvar under tiden dom är här. Vi gläds och jublar över att få besök av denna fantastiska familj som ger sina liv för gatubarnens framtid. Vi kommer att under april och maj månad besöka olika platser från norr till söder i både Sverige och Norge (kanske också Danmark). Nu får dom själva tillfälle att berätta med egna ord vad dom uträttar bland barn i nöd. Ana María, Santi och sonen Christian.

---

Matprojektet till ryska skolbarn i full gång Sedan den 11 januari får nu 1000 ryska skolbarn mat varje dag på fyra olika ryska skolor. Förra vintern fick vi se en fantastisk förändring hos närmare 400 ryska barn och ungdomar som fick rykande varm mat på sin skola. Några av effekterna blev att barnen fick bättre hälsa, de kunde koncentrera sig bättre under lektionerna och naturligtvis blev betygen bättre. Förmodligen var detta mål mat huvudmålet varje dag under den vintern. Den här vintern har målet varit att 1000 barn och ungdomar skall få mat. Vi har startat hela matprogrammet utan att egentligen ha den ekonomi som behövs fram till den 25 maj. Så nu måste vi göra en kratftull insamling för resten av tiden. All mat köper vi på plats och det gör att vi får ut det mesta möjliga för pengarna. I skrivande stund är jag på väg till Ryssland för att se hur arbetet flyter. För 5 kronor/måltid ger du ett ryskt barn ett mål mat varje skoldag. För 100 kronor får ett barn mat varje skoldag under en hel månad. För 300 kronor ger du ett barn ett mål mat varje dag under de kommande tre månaderna. Jörgen   När vi kom till skolan såg vi bara tre elever som hade råd att köpa ett glas te och en liten bulle...

 

Två hjälpsändningar till invalider
och pensionärer på Kolahalvön

Från Gällivare i norra Sverige har den senaste tiden gått två stora hjälpsändningar med vinterkläder och skor till invalider och fattiga pensionärer i Murmanskområdet. Alla kläder har samlats in i både Sverige och Norge. Den här gången var det Tord Jonzon, som rattade den gamla godsbussen den långa resan över dom norska, svenska, finska och ryska gränsövergångarna. Men under den sista resan så havererade motorn på bussen i Kirkenes. Det är första gången under dom snart nio åren av intensiva körningar som ett sånt allvarligt fel uppstått. Hela reparationen kostade oss 28.000 norska kronor att genomföra i Kirkenes. Tore Nilsson-Springare som arbetar som polisinspektör i Gällivare var med på resan och skrev en resedagbok om sitt första besök i Ryssland.

En svensk polis skriver resedagbok om sina upplevelser
under en hjälpsändning till Ryssland

Resedagbok och mina egna funderingar kring hjälpsändningsresan till Murmansk i Ryssland. Barnens RäddningsArk i Gällivare hade samlat in kläder som skulle transporteras till Murmansk. Det var en fullastad buss med vinter kläder, 40 kbm. Med på resan var den skicklige chauffören Tord Jonzon och jag som fungerande "hjälplastare". Resan till Murmansk gick via Finland, Kirkenes i Norge och Nickel i Ryssland. 10 Jan.Måndag Kl. 17.30. Start från Gällivare. Ett vackert norrsken kring Kittilä i Finland blinkning från ovan. Mil efter mil i samma stil. Mötte inte en enda bil på 6 timmar! Funderade över varför en del gården är öde och vad folket levde av i dom hus som är bebodda? Helt plötsligt befann vi oss på ett flygfält efter vägen, tänkt om vi skulle haft en sådan bred väg hela resan! Kl. 24.00. Tankade och fikade vi i Innari i Finland . 11. Jan. Tisdag 02.30 Passerade Finsk - Norska gränsen, en älg sprang över vägen precis vid gränsövergången, undrar om älgen var medveten om detta? 03.30 Framme i Kirkenes hade vi färdats ca 70 mil. Vi lade oss att vila i bussen någon timme. 07.00 Steg upp och började väcka folk i Kirkenes bl.a Wiggo Skagestad pastor i Smyrna pingstförsamling. 10.00 Lastade mera kläder i hamnen i Kirkenes, men att få fullt lass, lastade även ifrån Frälsningsarmens lokaler. Det hade inte varit ljust under hela dagen. Först omkring den 20 jan kommer solen tillbaka, då har den varit borta i 2 månader. Barnen i Kirkenes firar solens återkomst genom att få ledigt från skolan. 12 Jan. Onsdag. 07.00 Uppstigning, inväntade två stycken ryska guider Julia och Anja som skulle komma med flyget från Oslo och följa med på resan och visa oss vägen till och i Murmansk. 09.00 Julia och Anja anlände och resan till Murmans påbörjades. 10.00 Passeringen i norska tullen gick smidigt. Det tog bara 15 min. 10.30 Ryska gräns passeringen är en turistattraktion. Det var en fröjd för en sann byråkrat att se hur byråkratin fungerade när den är som mest utvecklad. Två timmar tog passeringen. 14.00 Ytterligare en passkontroll fanns efter vägen. Passerade Nickel . Vi körde över fjälltundran. Det var vackert- vindstilla och klart. Men det är nog inte så nådig att åka över när vädrets makter är det motsatta. 15.45 Framme i Murmansk. (Kirkenes - Murmansk Ca 25 mil). I Murmansk avlöstes Julia och Anja utav Natasha Vetsko och Svetlana Pogrebniak. Bussen låstes in ett tullförråd i hamnen, där vi skulle få lasta av nästa dag. Agape hette den ryska hjälporganisationen som vi samarbetar så fint tillsammans med. Vi blev bjudna till Svetlanas hem och träffade hennes föräldrar Nicolai och Dana. Vilken fantastisk gästvänlighet och vilken god middag! 13 Jan. torsdag Ryskt nyår! 08.00 Uppstigning , sovit gott. 10.00 Hämtades av Nicolai och Natasha , skjutsades ut till bussen där vi nu fick lastade utav, med vissa problem! Vi hade ca 100 kartonger för lite enligt uppgivna papper, men det löste sig. 14.00 Besökte ett ryskt barnsjukhus byggt 1973 med ca; 300 vårdplatser. Snyggt och rent. 16.00 Kjöpte en rysk vargskinnsmössa. 1000 rubel. 18.00 Åter på hotellet, tog en promenad på kvällen. Gick in på en brödaffär för att köpa rysk limpa. Där träffade jag Julia. Världen är liten! En halv miljon människor bor i staden. 14 Jan. fredag 06.00 Uppstigning, rysk tid 08.00 Hemfärd. Tankade på Statoil i Murmansk, macken såg ut som Statoil i Gällivare. Frånsett spritförsäljningen! 10.30 Åter igen i den fantastiska ryska gränskontrollen. 12.00 Klar vid gränskontrollen. 12.45 Tillbaka i Kirkenes. 13.30 Hemresan påbörjades (trodde vi). 14.00 Bussen började krångla, den kokade, troligtvis blockpackningen. 16.30 Åter igen i Kirkenes. Lämnade bussen på en Scania verkstan i Heseng 6 km utanför Kirkenes. 17.00 Kenneth Pettersson kom förbi och skulle ha möten i församlingen under helgen. Jag skulle få lifta hem med honom på söndag kväll. Tord skulle stanna kvar till måndag då reservdelarna till bussen skulle komma. Sov över i församlingslokalen. 15. Jan lördag Tog det lugnt var och handlade. Återigen blev jag överraskad. En person knackade mig på ryggen på affären. Josef Berggren med familj från Gällivare, men sedan flera år bosatt i Kirkenes. 12.00 Besökte ett ny byggt krigsmuseum. Hälsade på Berggrens på kvällen, bor i ett fint nybyggt hus. 16. Jan söndag 08.00 Uppstigning 17.00 Högmässa Kenneth predikade och vi avslutae med att fika. 19.00 Hemfärden med Kenneth började. Tord stannade kvar, lite tråkigt att lämna honom i ett främmande land med okänt slut… Tord hade ledigt hela nästa vecka, medan jag skulle börja jobba på måndag. 17 jan måndag Åter tillbaka hemma i Gällivare Kennet fortsatte till Boden, undrar om han somnade på vägen? Hoppas inte. Sammanfattningsvis har resan varit mycket bra, frånsett krånglet med bussen, men sånt kan hända. Färden över fjällen, ryska familjens gästvänlighet, den duktiga guiden Natasha , gränskontrollen, Murmansk, Kirkenes, Wiggo, Kenneth, Tord med flera, är namn på personer och platser som jag särskilt kommer ihåg. Hemma basen BRA och jobbarkompisarna ska också ha ett tack för att jag fick ledighet. Alla ska ha ett stort tack. Det finns mycket mera att skriva, men får spara resten till mina memoarer. / Tore Nilsson-Springare/ Polisinspektör

Tillbaka till startsidan

Ansvarig för BRA's sidor:
Björn Wilhelmson