Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

Juli- Augusti 2000 Till nyhetsbreven... Första sidan

Ana María och hennes familj i Sverige och Norge!

Innehåll: Två fantastiska månader med Ana Maria och hennes familj i Sverige och Norge! Ett äventyr i norr 100-tals elever lyssnade under tystnad Kom dom hem från Bolivia? (Reserapporter)

Två fantastiska månader med Ana Maria och hennes familj i Sverige och Norge! Kära vänner och understödjare. "Örnen har landat" var det någon astronaut som sa, när månlandaren tog mark på månen. Det är nästan så jag känner mig som en "jordisk" astronaut som efter tre månader av intensivt resande, äntligen fått tända bromsraketerna, fälla ut landningsstället och ta mark inför sommaren. När jag mötte Ana Maria och hennes familj på flygplatsen i Luleå så grät jag! Det var så overkligt att plötsligt se dem långt uppe i norr. Det var som en dröm. Men drömmen var verklighet… Bilfärden till Gällivare glömmer jag aldrig. Ana Maria kunde inte förså att det gick att köra bil på snön som låg på vägen och hon förstod heller inte att träden kunde överleva mitt i snön… Önskade att jag hade haft en bandspelare för att fånga alla härliga kommentarer under bilfärden. Naturligtvis var den här resan planerad för att Bolivia-familjen skulle få en välförtjänt semester, med många härliga upplevelser. Dom skulle också få möjlighet att personligen träffa många människor som under åren stött arbetet bland "deras" gatubarn. Ana Maria och Jörgen i Kiruna.

Ett äventyr i norr

När vi kom till Gällivare och Kiruna så blev det tre veckor av arbete, fest och äventyr. Norrlandsflyg i Gällivare bjöd på en fantastisk helikopter flygning över Gällivare och Malmberget i strålande sol över vita snövidder. Vi besökte det världsberömda ishotellet i Jukkasjärvi och körde skoter i Nikkaluokta. Vi besökte gruvan i både Kiruna och Malmberget. Vi gjorde en fjälltur till Stora Sjöfallet. Jag hade också en önskan om att dom skulle få se älgar under tiden i Sverige. När vi kommer upp till Sjöfallet så står plötsligt fyra stora älgar som betar lugnt vid vägkanten. Dom fick också se både renar och havsörnar under den fjällturen. Vilka härliga och exotiska naturupplevelser för våra bolivianska vänner. Tidningar, radio och TV gjorde reportage om besöket. Solidaritetsdagen på Högalidskolan slog alla rekord både ekonomiskt och besöksmässigt. Redan efter 20 minuter var parkeringarna utanför skolan fulla. Inne i skolan kom man nästan inte fram för alla besökande. Festmiddagarna avlöste varandra och vi åt norrländska läckerheter som palt, älgkött, renkött och lax. På Gällivare Världshus bodde våra vänner som hedersgäster. Allt blev till en stor fest för Ana Maria, Santi och deras son Christian (6 år). Tack alla ni som var med och gjorde detta möjligt! Ana Maria på skoter i fjällen. Santi dricker friskt vatten ur en kallkälla Familjen bjöds på helikopterfärd av Norrlandsflyg.

100-tals elever lyssnade under tystnad

Vi besökte totalt sju skolor där elever och lärare fick lyssna till Santi och Ana Maria´s personliga berättelser om livet bland gatubarnen. Det som gladde mig mycket var det enormt stora intresse och alla dom frågor som ställdes av både barn och ungdomar på skolorna. Frågorna ville aldrig ta slut och ibland fick lärarna avbryta för att det var andra lektioner som väntade! En lärare kom fram till mig, efter att vi blivit tvungen att avbryta vår information, eftersom tiden för länge sedan tagit slut. Han såg på mig och frågade. "Hur kan ni hålla en hel aula med elever tysta och intresserade under 1 ½ timme"? Men så var det på alla skolor. Vi besökte också många församlingar och organisationer som under flera år stött arbetet. Nu är Ana Marias familj åter i Bolivia. När vi har kontakt så hälsar dom alltid till Er alla som dom fick möta under besöket. Dom upplever att dom fick många nya fina vänner. Eleverna lyssnade uppmärksamt och ställde frågor.

Kom dom hem från Bolivia? Du som fick ta del av lite resenytt från Bolivia under mars månad, undrade säkert om våra "äventyrare" från Sverige och Norge lyckades ta sig hem. Då kan jag nu berätta att dom kom hem efter en otroligt händelserik resa med många starka upplevelser. Den sista reserapporten från Bolivia hann jag inte med, eftersom vi då var inne i slutförberedelserna för att ta emot våra bolivianska vänner Ana Maria, Santi och Christian. Men här kommer reserapporterna nu: Resebrev 1 Resebrev 2 Resebrev 3 Besök på häktet! Det blev ett besök med starka intryck. Vi gick först i samlad trupp genom två järnportar innan vi kom in till cellerna. I varje fängelsecell fanns det mellan 15 och 20 fångar som väntade på vidare prövning i domstol. Hur länge som de måste sitta där vet de inte och de får varken mat eller vatten, utan är helt beroende av att någon utifrån kommer med mat. Det blev därför stor glädje när vi kom på besök med bananer och bröd. Det värsta var att i cellerna fanns det flera små barn som följt med sin mor eller far in i fängelset. Där bor de på obestämd tid i mörka, överfyllda, fuktiga celler tillsammans med råttor. Många, många barn lider i detta landet. Ett besök i detta fängelse glömmer man inte så lätt. Rune Hofsodegaard Häktet fullt av fångar Brännskadeavdelningen Dagen vi var till sjukhuset blev en stark upplevelse för oss svenskar och norrmän. Vi fick gå igenom kirurgavdelningen där männen låg. Sängarna stod i rader efter väggarna där droppflaskor hängde. Blodiga trasor och kläder låg, allmänt lortigt. Stanken var hemsk. Bl.a. träffade vi en man där som var allvarligt brännskadad av en gasolexplosion i hemmet. Hustrun och ett av hans barn hade dött, han själv och det andra barnet blev svårt brännskadade. Sedan gick vi vidare till brännskadeavdelningen för barn. Där delade vi ut lite godis till barnen och pratade med dom. En flicka i 12 års åldern hade bott där i nästan 2 år. Hennes ansikte var helt deformerat, hon andades genom munnen som var öppen hela tiden. Hon ska snart få åka hem till sin by uppe i bergen men hon har svårt för att gå, så Ana Maria ska ordna med en rullstol åt henne. Hemma i Sverige skulle hon även ha kunnat få plastikkirurgi. Här får bara de som har mycket pengar sådan hjälp. Det är sorgligt att se en så ung flicka förstörd i ansiktet och kroppen och veta att hon troligtvis inte kommer att kunna få någon mer hjälp, utan hon kommer att få se ut så där resten av hennes liv. Maria Larsson. Hon har varit 2 år på sjukhuset med mycket svåra brännskador

---

Tillbaka till startsidan

Ansvarig för BRA's sidor:
Björn Wilhelmson