Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

September 2000 Till nyhetsbreven... Första sidan

Nyhetsbrevet på Norska

Innehåll: En oförglömlig skolresa till norra Ryssland för 22 norska ungdomar Resan till nord-ryssland Ännu en vinter med mat till ryska skolbarn? Nya stora utmaningar i Bolivia Till Bolivia

En oförglömlig skolresa till norra Ryssland för 22 norska ungdomar Under flera år har vi i Barnens RäddningsArk blivit inbjudna till olika skolor, för att berätta om vårt arbete. Vi har mött ett otroligt intresse och även ett konkret ekonomiskt stöd från både barn, ungdomar, deras föräldrar och lärare på flera av skolorna. Vi har en önskan och en vision om att vi skall kunna vägleda den kommande generationen med att "se" sina jämnåriga som lever under helt andra omständigheter i andra världsdelar och länder. Vi vill skapa kontakter över nationsgränser och medverka till en fin internationalisering på våra skolor. Vi vill även ta med våra egna barn och ungdomar till dom länder där vi arbetar. Till Bolivia har vi redan varit med en lärare och ett par ungdomar som representerade sin skola och nästa år reser ytterligare en grupp ungdomar med sina lärare ut till Bolivia. Men den här gången gjorde vi en resa som jag kanske inte trodde var möjlig att genomföra. När jag fick förfrågan om att leda en norsk skolklass in till dom isolerade och nordliga områdena i Ryssland så var det med stor bävan som jag tackade ja. Det här skulle också bli en avslutning för 10-klass för grundskolan på Oslo Kristne Center. Nu skulle våra egna ungdomar få möjlighet att besöka dom skolor där Barnens Räddnings Ark samlat in pengar till 1000 ryska skolbarn för att dom skulle få mat under den gångna vintern. Det blev en resa som ingen av oss kommer att glömma. Linn och Raula från Norge omgiven av ryska skolungdomar

Resan till nord-ryssland

Den långa flygresan gick från Oslo via Köpenhamn, Moskva och Arkangelsk långt uppe i nord Ryssland. Efter en enkel övernattning satt vi oss på ett tåg som tog oss djupt in i skogarna till en by som heter Karpagory. En tågresa på nästan 12 timmar. Hela detta enorma projekt hade förberetts mycket grundligt under flera månader på både rysk och norsk sida. Mötet på tågstationen var oförglömligt. Där stod en delegation från den ryska administrationen och skolmyndigheten samt polisen som skulle eskortera oss under dagarna. Med blåljus bar det av på dom nästan öde vägarna genom Karpagory by till ett internat på en skola där vi skulle bo under några dagar innan resan fortsatte. Mötande trafik, en motorcykel och en cyklist prejades ner i diket av polisen och fick så gott stå där och vänta tills vi passerat… Det var jubel i bussen där vi satt med alla resväskorna i knät. Stämningen var verkligen på topp trots den långa resan. Poliseskort på dom öde ryska vägarna Mötet mellan norsk och rysk skolungdom Det blev direktkontakt mellan ungdomarna redan den första dagen. Trots lite språksvårigheter så knöts fantastiska kontakter mellan rysk och norsk skolungdom. Jag bara njöt när jag så hur man hittade varandra och fick hjärtekontakt. Våra ryska värdar hade verkligen gjort ett enkelt men kontaktskapande program. Det var allt från olika sportaktiviteter till musik, dans, cirkus, föreläsningar och mycket annat. Våra egna ungdomar sjöng, dansade och spelade drama. Vi lyckades komma fram till lägergårdarna! Kotsjkas lägergårdar där vi skulle bo och träffa ett 60-tal ryska barn på sommarlov från hela regionen, låg långt in i skogen, flera timmars körning på en otroligt dålig väg. Att vistas där under tre dagar var nog en upplevelse som ingen av oss glömmer. Jan, en av deltagarna skrev följande om den platsen: Myggplåga i Kotsjkas "Då vi kom ut ur bussen blev vi angripna av myggsvärmar, det var tätt med mygg överallt. Det var en speciell rysk ras, som var listigare än dom norska myggen. Dom formerade sig och förtärde en. Det var flera tusen av dem. Vi bodde i stugor och myggen kom in genom ett hål i stugan. Vi var där två plågsamma dagar. Banja (bastu) var ett ryskt sätt att tvätta sig på. Det var två kranar med kallt och varmt vatten, och vi hade stora baljor som vi fyllde med vatten och bara hällde över oss. När du inte har tvättat dig på 3-4 dagar och är svettig och luktar dass, är det en upplevelse att känna: Nu är jag ren…" Andreas skriver: "Ryssarna var väldigt duktiga från dom småbarnsliga stafetterna till basketboll, fotboll och volleyboll. Jag är glad att vi slog dem ett par gånger, eftersom vi nästan alltid förlorade…" Åter via Röda Torget i Moskva När vi lämnade tågstationen i Karpagory var det många av eleverna som stod tillsammans i klungor och grät innan det var dags att ta farväl. Jag hoppas att detta möte mellan rysk och norsk ungdom skall sätta djupa spår och betyda något viktigt och positivt för alla i framtiden. Och det är jag övertygad om kommer att ske. Jag och mina medarbetare hade en liten överraskning att bjuda på till slut. När vi kom med flyg till Moskva så hade vi några timmar på oss innan flyget skulle gå. En fin buss stod och väntade på oss och tog oss till centrala Moskva och Röda Torget. Det blev jubel av glädje när alla förstod vart vi var på väg. Andreas skrev denna kommentar; "vi njöt alla den sista dagen i Moskva och på Röda Torget, där vi till och med var på McDonalds"… Röda Torget, Moskva Dansuppvisning av ryska ungdomar Här berättas historien om den norska flaggan

Ännu en vinter med mat till ryska skolbarn?

Det arbete vi gjort under dom senaste två vintrarna genom att ge ett mål mat per dag till ryska skolbarn, är kanske bland det finaste och effektivaste vi kunnat göra för dem. Tänk dig själv att 1000 ryska skolbarn får mat varje dag på skolan. Resultatet blir, bättre hälsa, bättre skolresultat och bättre koncentration under lektionstimmarna. Vi underlättar och stöder på detta sätt även barnens familjer. Allt detta har också berett vägen för en fin kontakt mellan våra länder. Alla i området vet att vi i Sverige och Norge bryr oss om deras barn. Du förstår säkert vilken positiv effekt och vilket intryck det ger. Nu hoppas vi att vi kan gå vidare även det här året. Men skillnaden blir att vi nu kan välja ut dom barn som har det absolut svårast. Det pågår en utvärdering på skolorna vilka skolbarn som har största behoven av denna hjälp. Nu beror det på oss här hemma hur många barn vi kan hjälpa. Matprogrammet börjar i januari och pågår till maj. Men vi måste redan NU starta insamling för att klara vinterns "matprojekt". Min vädjan till dig, din familj, din arbetsplats, ditt företag, din skola eller din församling är att vara med denna vinter så att ryska skolbarn långt uppe i norr skall få äta sig mätta. All mat köps och lagas på plats av skolpersonalen. Tänk på följande: 5 kronor - ett ryskt barn får ett mål mat varje skoldag. 100 kronor - ett barn får mat varje skoldag under en hel månad. 500 kronor - ett barn får ett mål mat varje dag under de fem månader som projektet pågår. Tack för att du är med i detta stöd till ryska skolbarn!   Skall dom få mat på skolan även den här vintern?

Nya stora utmaningar i Bolivia Arbetet går hela tiden vidare för att förbättra möjligheterna för barnen och ungdomarna på El Arca. Här har vi sedan lång tid en stabilitet som gör att våra grabbar kan gå vidare i livet. Men vårt mål är att hela tiden förbättra och utveckla El Arca att bli så bra som möjligt för barnen och dom anställda. Redan när Ana Maria och hennes man Santi var här och besökte oss i våras, beslutade vi oss för att bland annat intensifiera arbetet bland alla barn och ungdomar som lever ute på gatorna. Bara för någon vecka sedan blev vi åter påminda om det hårda livet bland gatubarnen: ytterligare en av dom flickor vi känner har tagit sitt unga liv. Kära vänner och understödjare! Nöden är ofantlig och barnen lever i en mycket stor desperation. Tillströmningen av barn som hamnar ute på gatorna blir bara större och större från dag till dag. Här måste vi nu ge Ana Maria ökade resurser för att hon skall kunna arbeta effektivare direkt ute på gatorna. Vi måste med kraft upparbeta ett kraftfullt stöd till henne. Vi har nu tre stora och konkreta behov till hennes arbete på gatan: En egen personlig bil som hon och hennes medarbetare kan disponera dygnet runt. Snarast möjligt anställa en person som arbetar med Ana Maria. Förbättra hennes ekonomiska möjligheter att hjälpa alla dom barn och ungdomar som hon kommer i kontakt med. Det räddar liv… Ana Maria tillsammans med flickor som lever på gatorna

Till Bolivia Den 10 oktober reser jag ut till Bolivia. Jag hoppas att jag redan då kan uppmuntra henne med beskedet om att hon snart skall få större och mer effektiva resurser. Vi skall då göra en total översyn av allt som måste göras både på kort och lång sikt. Som jag skrivit så många gånger är våra bolivianska vänner värda allt stöd dom bara kan få i det som dom utför bland dom barn som ingen vill veta av. I Psaltaren 10:18 står det följande: Gud hör ropen från de föräldralösa och från alla som är förtryckta. Det gör också vi och vi har en möjlighet att också göra något för alla dem som lever i nöd och förnedring på gatorna i Cochabamba. Vi sitter inte handelsförlamade. Genom att ge våra bolivianska vänner de resurser de behöver kan vi göra otroligt mycket. Och mer skall det bli. Tack för att du är med och ger oss dessa resurser. Varmaste hälsningar! Jörgen

 

---

Tillbaka till startsidan

Ansvarig för BRA's sidor:
Björn Wilhelmson