Barnens RäddningsArk

Resebrev 1

Resebrev 2

Resebrev 3

Resebrev 4

Resebrev 5

Resebrev 6

Resebrev 7

Resebrev 8

Bilder

 

Resebrev 4 Marja Johansson, lärare från Kiruna skriver i dag (2001-03-15):

Det är så mycket vi upplever och är med om här i Bolivia. Det är inte alldeles lätt att skriva ner tankarna, men jag ska forsöka... Livet här skiljer sig på så många olika sätt från det liv vi är vana vid. Varför ska det vara så orättvist!? Jag är så glad att jag, trots allt elände, får vara med om allt det här. På något sätt gör upplevelserna mig rikare. Jag är övertygad om att jag kommer att se saker och ting på ett helt annat sätt. Tänk alla dessa gatubarn som inte har någonstans att ta vägen! Något som berör mig väldigt är att många som går med en limburk under näsan är gravida mammor. Vad händer med barnet som de föder? På gatan finns 10-12 åringar som sniffar skolim, säkert är många också yngre. Ibland tar de sig från gatan till ett "skjul" för att få tak över huvudet. Där var vi ikväll och delade ut mat... Det var en hemsk syn att komma dit, ett fallfärdigt ruckel med säkert 30 sängar i ett rum. I sängarna fanns endast madrasser. Stanken från rummet sitter fortfarande i näsan. Småbarnen krälade på golvet. Där sover alltså de som har råd med 3 bolivianos ( ca 5 kr), för så kostar det. För det mesta sover de alltså under bar himmel! Det var lite tankar från mig just nu. Hälsningar Marja Johansson lärare på Norrmalmskolan i Kiruna.

Marja Johansson i Bolivia

Evelina, ung elev från Kiruna skriver direkt från Bolivia:

I dag (torsdag) har vi varit upp till bergen och badat i varma källor. Först när vi kom fram såg det ut som vi kom till ett gammalt ruckel. Men ute på gården var poolen och dit i hoppade vi direkt. Vi låg där nån timme och det var väldigt härligt att göra nåt roligt eftersom vi nyss hade träffat barnen på gatan. På gatan var det rätt obehagligt. Folk kom överallt ifrån och många hade säkert kniv eller nått så man var lite rädd att något skulle hända. Och så var man lite rädd för att dom skulle försöka ta något från en. Sen var det de unga tjejerna med små barn. Man hade själv inte velat bli mamma vid 14 år ålder. De små barnen gick omkring på gatan med skitiga kläder och ingen verkade bry sig om dom. Sen har vi också varit till sjukhuset, det var inte heller speciellt roligt. Det var synd om barnen med brännskador, tumörer m.m. Och en del barn blir kanske kvar på sjukhuset för man måste ju betala for att hämta ut barnen och de fattiga kanske inte har nå pengar till det. Evelina

Ylva på plats i Bolivia