Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

Mars 2002	Till alla nyhetsbrev...

---

Rubriker: 15 ledare och medarbetare i Bolivia El Arca i dag Julafton på El Arca Ett stort steg med fotbollsträningarna

En annorlunda och dramatisk dag En fjärde vinter med mat till Ryska skolbarn En god start för att hjälpa gatubarn på Filippinerna Slutligen

---

15 ledare och medarbetare i Bolivia Att se med egna ögon och uppleva dramatik och nöd på plats är något helt annat än att bara höra någon berätta. Plötsligt står man själv mitt i verkligheten i en park och ser in i ögonen på unga mammor med sina bebisar. Man känner lukten av skoklistret som de sniffar. Missbrukare ligger i smutsen med stora öppna sår. Dag efter dag, kväll efter kväll har vi varit ute bland ett folk i nöd. I det team som nu har varit ute fanns det fyra sjuksköterskor och en läkare de arbetade med akut sjukvård direkt ute i slummen och på gatorna. Först möttes vi av misstänksamhet. Fullt förståeligt. Men efter några kvällar blev de våra vänner och vi fick förtroende att hjälpa dem. Jag glömmer aldrig den kvällen, när vi i skenet av ett stearinljus som en liten flicka höll i sin hand, rensade svåra brännskador och djupa stora sår. Runt om oss stod de övriga missbrukarna och såg hur vi skandinaver arbetade för att lindra nöden och smärtan. När arbetet var avslutat ställde vi oss i en ring och han som just fått sitt stora sår på benet omlagt bad och tackade Gud för att vi kommit. Det var tyst och stilla i "lägret" av skjul som var uppbyggda av plast, plåt och papp. På kvällarna har vi varit ute i parkerna med Ana Maria och tagit med oss den enorma soppgrytan som rymmer 36 liter. Gatubarnen har köat för att få en stor tallrik med varm näringsrik soppa. Vi upplever alla att vi fått vänner bland gatubarnen. De är inte längre anonyma gatubarn för oss. De är barn och ungdomar med namn som gör att vi blir sittande i långa samtal på kvällarna. De berättar om sina liv och varför de hamnat så snett i livet. Ingen berättelse är den andra lik. En ung söt flicka sitter framför mig och berättar att hon blev tvingad att adoptera bort sin bebis för ett par år sedan. Tårarna trillar utför hennes kinder när hon berättar om det som hänt. Nu har hon en nyfödd bebis som ligger vid hennes bröst. Hon är en ung stolt mor som har fått sitt andra barn. Hon är bara 17 år gammal. Jörgen

El Arca i dag

På El Arca går livet vidare med rehabilitering och skolgång. Det är enorma kontraster mellan livet på gatan och livet på hemmet. Man kan bara inte fatta att grabbarna på El Arca en gång levde där ute på gatan. Nu i år har nio av de äldsta börjat en teknisk yrkesutbildning. Vilken härlig utveckling. Just nu har vi 45 pojkar på hemmet. Deras liv förvandlas. Men det gör även våra liv. Vi har sett det under den tid vi varit i Bolivia. Det är också det som är meningen med våra resor. Vi vill se förändring i varje resenär, vill se gripna hjärtan, entusiasm, beslutsamhet och glädje i teamen.

Julafton på El Arca med familjen Krogstad egna ord

Vaknade tidigt. På med finkläderna och iväg till "arken" vid tolvtiden. På barnhemmet spelades musik och förberedelserna till julmiddagen var i full gång. Efter långa förberedelser var det dukat till långbord och måltiden kunde börja. Det var gott om mat, det fanns skinka, majs, potatis, lök och tomater. Mycket gott! Till efterrätt fick vi glass och en bit av den jättestora tårtan som Ana Maria hade bakat. Efter undanplockning och oorganiserad lek, ljöd en visselsignal genom all aktivitet. Det var tecknet på att grabbarna skulle ställa sig i rad. I fyra raka led stod de i givakt. Efter ett tal från en av ledarna kallades Tage fram och säckar och paket med julklappar ställdes fram. Tage fick det ärofyllda uppdraget att vara jultomte. Han ropade upp grabbarna en och en. De kom fram och fick sitt paket under applåder och jubel från både ledare och de andra grabbarna. Tage fick ordentliga kramar av alla. Grabbarna har själv varit med och köpt sin egen julklapp, men förväntningen var lika stor för det. De flesta hade köpt skor och byxor men också någon t-shirt, leksak, mini-radio, sockar eller keps. Varje grabb hade fått samma summa pengar, som de kunde köpa vad de ville för, men med råd om att det helst skulle vara något nyttigt. Det var roligt att efteråt se de stolta grabbarna med nya kläder och skor. På eftermiddagen reste vi hem till risgrynsgröt med mandel i. Mats Simeon fick mandeln… Många hälsningar från William Tobias, Markus Noah, Mats Simeon, Malene, Tage och Hege.

Vi har tagit ett stort steg när det gäller fotbollsträningarna Två nya saker. För det första har jag köpt in tillräckligt med fotbollströjor till två hela lag. Detta för att vi fick in lite extra pengar till jul, resten går till fler fotbollar då de vi har nu närmar sig "pensionsåldern". För det andra har vi nu delat gruppen. Jag har först träning med de minsta (ca 22 st) och sedan med de äldre grabbarna (ca 20 st). Detta gör att de minsta får vara med mera, och även att de större kan använda sina krafter mera fritt. Vi har märkt stor entusiasm efter att fotbollströjorna är med på alla träningar. Det är viktigt med både vilket nummer och färg de får, precis som hemma. Men det allra viktigaste är att stå i mål med handskar och armbågsskydd... Nu har alla varit en vecka i djungeln, jag tror de kom hem i går, så imorgon är vi i gång igen med träning. På grabbarnas vägnar vill jag bara säga tusen tack till er som är med där hemma. Ni skall veta att för dem är det julaftonskväll att få ta på sig en äkta fotbollströja! El professor de futboll (lärare i fotboll)... Tage.

En annorlunda och dramatisk dag. För en tid sedan var vi tillsammans med föräldrarna till den underbara flickan Heidy. Den unga familjen lever på gatan och vi har räddat deras barn från att dö två gånger. Nu visar proven från laboratoriet att Heidy är smittat av hiv! Vi visste att det förelåg en viss risk, men den sjukdomen är inte så utbredd i detta land. Denna härliga lilla flicka som nu skrattar och ler och är starkare än någon gång tidigare, skall alltså snart dö. Statistiskt sett dör de flesta som är födda med sjukdomen innan två års ålder och nästan alla dör innan de fyller fem. Det gjorde ont att höra det, och det var svårt att berätta det för våra egna barn. Denna veckan har varit präglad av detta. Heidy bor hos oss nu, vi skall till en läkare idag för att höra vilka möjligheter som finns. Vi vill så gärna hjälpa henne. Senare skall vi också träffa mamman, hon har också hiv, men det vet hon inte. Det blir inte lätt att berätta för henne att det inte finns hopp för dottern och att hon själv är smittad. Det är också stor risk att hennes kille är smittad. Han som just nu jobbar som skoputsare för att försöka förändra familjens situation. Vi är just nu mycket ledsna och vi ser hur alla upplevelser här förändrar oss.. Men det är härligt att känna Guds omsorg och styrka även i dessa dystra situationer. Vi är i psalm 23 just nu: "om jag än vandrar i dödsskuggans dal... tröstar du mig"... Vi måste gå vidare och jag vet att vi kommer styrkta igenom. Men nu gäller det är inte oss, det är Heidy och hennes liv det rör sig om. Det kostar på att engagera sig, men det er värt varenda tår. Tage och familj i Bolivia för Barnens RäddningsArk En 4:e vinter med mat till Ryska skolbarn Sedan den 1 feb serveras nu 180 ryska skolbarn ett mål mat om dagen. Som tidigare så tillagas maten på skolan av rysk skolpersonal och maten köps på plats vilket gör att kostnaderna blir mycket rimliga. Skolan ligger i en by i Ustianskiy regionen söder om Arkangelsk i ett isolerat område dit man endast kan komma med järnväg. Matprojektet sker under den kallaste delen av vintern och avslutas i slutet av maj då även skolorna slutar. Varje måltid/barn har en total kostnad av 6 kronor. Här kan du nu vara med och hjälpa oss att genomföra hela matprojektet och kanske också utvidga projektet till andra skolor.

En god start för att hjälpa gatubarn på Filippinerna
Genom filippinska ledare som vi stöder får just nu ca 35 gatubarn mat och annan hjälp direkt där de lever och bor. Nämligen på gatan. Där lever pojkar och flickor i alla åldrar. Det här är en start som du kan vara med om att stödja och få se en härlig utveckling på. Vi hoppas och tror att vi i framtiden även skall kunna öppna ett center där vi kan att ta emot gatubarnen, så att vi kan föra in dem i en helt annat liv än det som de nu har. Vi vill se samma härliga utveckling på Filippinerna som vi sett i Bolivia.
Slutligen - kan vi berätta att Solveig Wrengbro reser ut till Bolivia i slutet av mars med 4 elever och en lärare från en gymnasieskola som önskar se och studera det arbete vi utför bland gatubarnen.

---

Tillbaka till startsidan

---