Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

Juni 2002 Till alla nyhetsbrev...

---

Rubriker: Alexander med svåra brännskador Korta berättelser från senaste resan till Bolivia Dagbok från Solveig Sista kvällen på El Arca

Öppna ditt hjärta där du står Ryska skolbarn fick mat även denna vinter Önskar du färska rapporter och bilder direkt på din e-mail? Tidigare gatubarn- nu studerar de

Alexander med svåra brännskador Elever hjälper den svårt brännskadade Alexander i Bolivia Tidigare har vi skrivit om en vision som vi har i Barnens RäddningsArk: nämligen att vägleda den yngre generationen, barn och ungdomar, att aktivt hjälpa barn i nöd. Som vi skrev i vårt förra nyhetsbrev så har vi åter igen varit ute i Bolivia med elever och en lärare. De kom från en gymnasieskola som vill stödja vårt arbete. Resan blev som tidigare resor, nämligen en blandning av glädje, sorg och dramatik. Men det handlar inte bara om att se och höra för eleverna - de vill också göra något konkret mitt i nöden. Så här skriver eleverna om mötet med Alexander: "Alexander är svårt brännskadad och blev opererad för att byta den skadade huden över hela kroppen. Hans föräldrar är mycket fattiga och bor på landsbygden och har inte råd att betala sjukhuskostnaderna. Sjukhuset där han ligger gick ut på radiokanal 4 för att vädja om en insamling för att kunna genomföra den viktiga operationen. Men det blev ingen respons. Men vi beslutade oss för att ta det ekonomiska ansvaret och betalade för medicin och operation". Josefin, Ellen, Beatrice, Åsa och Hans

Korta berättelser från senaste resan till Bolivia

Dagbok från Olga: "Vi besökte Juan Carlos mor. Juan Carlos är 13 år och bor på El Arca med sin bror Gustavo, 11 år. Två av deras småsyskon bor med mamman. Pappan är alkoholist. Vi köpte bröd och bananer som Juan Carlos fick ge till sin mamma. Vi hade också med gosedjur till hans småsyskon. När vi kom dit trodde jag knappt mina ögon. Familjen bor i en liten lerhydda, c:a 10 kvadratmeter stor med jordgolv och det regnade ofta in. Maten lagades utomhus och gården var full av hundar, kycklingar, tuppar och bråte. Torkat kött med flugsvärmar hängde på linor på gården. Mamman var mycket olycklig för hon hade skadat axeln och kunde inte arbeta. Hon försörjer familjen genom att tvätta åt andra. Nu när hon inte kunde arbeta, delade grannarna sin mat med henne och barnen. Hyran för "huset" var ca 75 SEK och hon låg efter med sex hyror. Vi hjälpte henne med hyran och ett bandage till armen. Hon grät av glädje och tacksamhet när vi gick därifrån. Det kändes svårt att lämna henne där och jag vet inte hur det kändes för Juan Carlos att resa ifrån sin mor igen. Jag har träffat honom flera gånger på El Arca efteråt och han verkar trivas och ha det bra." "En flicka på 9 år frågade om pengar och mat. Vid husväggen stod hennes äldre bror. Han var blek och utmärglad, hade svarta ringar runt sina insjunkna ögon och han såg ut att ha kraftig blodbrist. I ett skynke bar han sin lillebror på 2 år. Han såg ut att kunna falla ihop när som helst och det skar i hjärtat att se honom. Bilden av syskonen sitter inpräntad på näthinnan och jag tänker på dem hela tiden. Vi fick veta att deras mamma låg på sjukhus efter en operation och deras pappa låg hemma med brutet ben. De hade tre syskon till." "Vi träffade också en ung flicka som hade AIDS och var svårt sjuk med uppsvälld mage och gula ögonvitor. Hon hade mycket ont och orkade inte äta. Hennes dotter låg på sjukhus och hon visste inte hur länge hon själv skulle leva. Hon såg väldigt ledsen ut. Det gjorde så ont att se hennes lidande." "En dag när vi gick hem till Ana Maria såg vi en man som hade blivit mördad. Han hade blivit slagen i huvudet med en sten och det var blod överallt. Vi såg honom sjunka ihop på gatan. Sedan låg han där och livet rann ur honom. Jag kände mig så maktlös. När vi gick därifrån så grät jag hela vägen hem. Det kändes fel att lämna honom där, men vi kunde inget göra. Jag sov dåligt den natten."

Dagbok från Solveig "I lördags när vi gick till Coronillan träffade vi en ung mor, Gabriella, med sina tre barn som levde på gatan. Alla var sjuka. De hade en svår bakteriell ögoninfektion. Det sved och tårarna bara rann. Vi gick till en liten klinik och fick tag på en ögonläkare. Han gav alla ögondroppar plus att vi även köpte en annan sorts droppar. Mamman bor på gatan och skulle ge sig själv och alla tre barnen två sorters droppar var fjärde timme. Jag var lite skeptisk till hur detta skulle gå. I går träffade jag henne och till min stora glädje var allas ögon bra. Alla var jätteglada och tacksamma för hjälpen." Det är härligt att få hjälpa, inte minst när man får se resultat. "I tisdags var vi på en likvaka för en hemlös man som hade blivit överkörd av en bil. Han hade nästan inga vänner och inga pengar till en begravning. Några kioskägare samlade ihop pengar till kista och blommor och likvakan hölls vid en kiosk vid vägkanten. Vi fick sitta på stolar runt kistan och mannen som hade kört på honom kom med blommor. Det var verkligen en annorlunda upplevelse och det kändes speciellt att göra något för en man som var död och ingen kände förutom Ana Maria." Solveig

Sista kvällen på El Arca "Vi var på El Arca hela kvällen och delade ut kläder och godis och pratade med pojkarna. Jag bröt arm med Adolfo och Damian och hade stenstötning med de stora killarna. Har man ingen kula så får man ta vad som finns och gatstenar är det gott om. Strömmen hade gått så vi satt ute på gräset vid en gatlykta och pratade med pojkarna. De små killarna ville gärna sitta i knät och en liten kille somnade hos Beatrice. Det var verkligen mysigt att vara på El Arca. De kallade Solveig för mamma och det var tungt för henne att lämna dem. Det var verkligen hjärtslitande. Alla frågade när vi skulle komma tillbaka. Det var verkligen kul att se de stora killarna som har varit där sedan starten och se hur de utvecklats och fått utbildning. Det var stor skillnad mellan de barnen som nyss kommit från gatan och de som hade gått igenom rehabilitering och börjat skolan. Olga Öppna ditt hjärta där du står Av Tage Krogstad Läs hela resebrevet med bilder på: http://www.barnensraddningsark.com/familj-30.shtml

Ryska skolbarn fick mat även denna vinter "Den 28 mars satte jag mig på tåget för att besöka Ustianski Distrikte där vi ger mat till 300 ryska skolbarn. Distriktet ligger 50 mil söder och 30 mil öster om Arkangelsk. Det tog oss 14 timmar att komma fram. Vi fortsatte ut på landsbygden till en plats som heter Oktjaberski. Det var tjällossning, så vägarna var dåliga att köra på. Vi körde genom små byar. De små trähusen var omålade och gråa, utan inlagt vatten och med utetoalett och en liten potatisåker runt huset. Vi besökte en skola där vi blev bjudna på mat. Samma mat som barnen får av oss... Eleverna var lediga, men de var ändå på skolan! De hade inget att göra så då var det lika bra att vara på skolan ändå. Vi gick in i skolköket och det såg inte så fint ut. Men så är det för det mesta. Vi pratade med några av barnen och de var glada över att de nu fick mat på skolan. Många av föräldrarna till barnen har inget arbete och kan inte ge den mat som barnen behöver. Lärarna berättade att det tidigare var stor frånvaro på skolan, men nu när de fick skolmat så kom alla eleverna varje dag. De var mycket glada för hjälpen. Många av barnen är sjuka därför att de får så ensidig mat. De blir magra och behöver vitaminer och proteiner. Det är det som vi ger dem nu. En lärare berättade att innan vi började ge skolmat så var barnen mycket trötta efter skoldagen. Nu har eleverna istället krafter kvar när de går från skolan." Odd Arne Gresberg Tack du som var med och gav barnen mat på skolorna. Nu är det snart sommarlov och projektet avslutas. Men nästa vinter kommer nya skoldagar och då vill vi vara med och hjälpa de ryska barnen med mat och vitaminer på deras skolor.

Önskar du färska rapporter och bilder till din e-mail? Fyll då i detta formulär och ange att du vill ha BRA nyheter via e-mail så får du rykande färska rapporter och bilder.

Tidigare gatubarn- nu studerar de! Ungdomarna på vårt hem El Arca i Bolivia får nu sin yrkesutbildning Att få studera är kanske den viktigaste förutsättningen för en möjlighet i livet. Det arbete vi utför bland gatubarnen är långsiktigt. Vi vill mer än akut hjälp på gatan. Vi vill se barnens liv bli förvandlade. Den akuta hjälpen räddar liv och ger en förutsättning för ett mer långsiktigt mål. Och nu är vi inne i en mycket spännande "slutfas" för några av våra pojkar. De första har nämligen påbörjat sin yrkesutbildning. Att studera kostar pengar även i Bolivia. Den totala kostnaden för en elev är c:a 500 kr per månad. Då inkluderar det resor, kläder, skolmaterial och övriga utgifter. Dessa före detta gatubarn förtjänar verkligen allt stöd de kan få i sina studier. Kanske du och någon god vän tillsammans kan gå ihop om att stödja någon av pojkarna varje månad? Var med och investera i deras framtid och nya liv. Du får ett foto och livshistorien till den du stöder. Jörgen Wrengbro

---

Tillbaka till startsidan

---