Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

Maj 2003 Till alla nyhetsbrev...

Rubriker: Ditt stöd och din hjälp når ända fram Nu behöver vi din hjälp att fylla vår "byggnadskassa" Berättelser från Olga i Bolivia Mat till ryska skolbarn Ny ledare på El Arca Solidaritetsdag på Högalidsskolan = Succe! Hjälp Ana Maria att fylla sin stora soppgryta

 

Ditt stöd och din hjälp når ända fram! De senaste månaderna har vi alla kunnat glädja oss åt en mycket fin utveckling i arbetet för gatubarnens framtid. När vi i oktober 2002 kunde köpa markområdet till pojkarna på El Arca och samtidigt öppna centrat "Rosa de Saron" för unga mödrar, blev det starten för något helt nytt. Det spreds en glädje bland alla våra medarbetare och gåvogivare. Vår dröm om ett eget centra för pojkarna och att öppna ett hem för mammorna på gatan blev plötsligt en verklighet. Alla ni som under åren läst och hört oss tala om våra drömmar fick nu se dem fullbordas. Amazonas har många olika stora tillflöden för att slutligen bli till en mäktig flod. Men det börjar med regndropparna i Andernas fjällkedja. Jag tror att det är så här vi måste se det för att kunna arbeta vidare. Du och jag är droppar, små eller stora tillflöden, som gör det möjligt att driva arbetet vidare för att kunna ge ännu fler barn en ny start i livet. Jag hoppas att du mer än någonsin känner dig inspirerad och motiverad att fortsätta att hjälpa oss att utveckla arbetet på alla områden. Nu har vi full frihet att bygga vidare och jag hoppas innerligt att du vill hjälpa oss med detta? Jörgen

Nu behöver vi din hjälp att fylla vår 'byggnadskassa'

Sedan en tid bor våra pojkar i det hus som följde med i markköpet. Vi har inrett huset och gjort en del ombyggnader.        Men samtidigt planerar vi att bygga små bostadsenheter till pojkarna så att de kan bo tillsammans i mindre familjer. Det här vill vi påbörja så fort vi kan, när vi får in de medel vi behöver. Just nu utarbetas en byggnadsplan på markområdet som även kommer att omfatta uppfödning av grisar, höns och andra djur. Marken har vi redan börjat odla i liten skala. Men även här kommer vi att kunna utöka möjligheterna att skörda grönsaker, majs och potatis, som går både till pojkarna på El Arca och flickorna på Rosa de Saron. Men vi hoppas också att kunna sälja det vi skördar för att få in lite pengar till våra centra. Möjligheterna är stora för oss, men vi behöver din hjälp.

Berättelser från Olga i Bolivia

Vår svenska medarbetare Olga skriver hela tiden om allt som sker från dag till dag i Bolivia. Här några inspirerande rader från henne ur vardagen. Läs alla hennes brev här... Morotslandet En eftermiddag hade alla pojkar som var hemma jobbat i grönsakslandet. Att gallra morötter är väl inte direkt deras favoritsysselsättning, men de arbetade och svettades i morotslandet under den stekande solen. Efteråt serverades läsk åt alla. Lyx med läsk mitt i veckan, men det var de värda efter hårt arbete. Pojkarna rensar i morotslandet Kläder och leksaker Min syster Emma och hennes kompis Emelie har varit här i en månad. De hade med sig väskor proppfulla med leksaker och kläder från Sverige. Det gladde Ana Maria mycket att kunna fylla på klädförrådet i huset. De är många som kommer till henne för att få hjälp och hon gör små startpaket med kläder när flickorna på gatan får barn. Det räckte också till klädutdelning bland de minsta pojkarna på El Arca. Pojkarna stod spända på kö och fick komma in en och en för att prova. Förväntan lyste i deras ögon när de väntade på sin tur. De sliter väldigt mycket på sina kläder. De är ju pojkar och dessutom sliter det på kläderna av att alltid tvättas för hand med borste. De bolivianska kläderna är inte särskilt hållbara, så de är mycket glada för att få kläder från Sverige och Norge, även om de är begagnade. Pojkarna blev så fina i sina nya kläder och det riktigt strålade om dem när de visade upp vad de fått. Språkstudier... Pojkarna är mycket upptagna med skolan, läxor, terapigrupper, klädtvätt, bakning och annat. Men vi har ändå haft mycket tid för lek, speciellt med de minsta pojkarna. Det har varit fotboll och Emma och Emelie har lärt dem svenska lekar. Numera kan man dessutom höra pojkarna ropa på klingande ren svenska "duktiga killar" och "jättebra". Jag försöker förklara för dem att svenskan är ett litet och oviktigt språk och att de borde engagera sig mer i sina engelskakunskaper istället, men jag talar för döva öron. De är övertygade om att det är mycket viktigt att kunna svenska. Utflykt En dag åkte vi på utflykt med så många av småkillarna som vi kunde trycka in i bilen. Vi åkte upp mot bergen och när vägen tog slut så fortsatte vi en bit till och sedan gick vi på upptäcktsfärd. Pojkarna sprang omkring som yra höns och jagade kaniner och varandra. När vi skulle gå upp för berget råkade Emelie trampa på en fem cm lång tagg som stack rakt igenom hennes sko och djupt in i fotsulan. Jag fick äran att dra ut den och blodet sprutade. Som tur var hade vi våtservetter och plåster i bilen. Pojkarna tyckte det var väldigt spännande och när Emelie fick ett plåster som såg ut som en tatuering av en val, då hade plötsligt alla gjort illa sig och behövde plåster... Det blev en lyckad dag, men den slutade med punktering. Enrique byter däck. Pojkarna hjälpte mig att byta däck. Det är mycket möjligt att det hade gått fortare om jag gjort det själv, men de var så glada att få spela hjältar. Enrique, som såg på sitt favoritprogram på TV, lämnade det och kom för att hjälpa till. Det hade blivit mörkt innan de var klara och jag var glad att jag hade en ficklampa i bilen. Var man skulle lysa var det däremot lite oenigheter om, till förtret för dem som bytte däcket. Rosa De Saron På centrat för unga mödrar Rosa de Saron (RDS), har vi nu nio flickor, fyra barn och tre barn på väg! En mamma ska förlösas med kejsarsnitt. Det kommer fler och fler till RDS, men nu har vi intagningsstopp. Vi har helt enkelt inte plats för fler. Vi behöver snart ett större hus. Giovanna med sin lilla Solveig Giovanna har återvänt till Rosa de Saron med sin dotter Solveig till allas vår stora glädje. Det blir en tuff period för henne nu. Hon får börja om från början med terapin och hon har en lång väg framför sig. Vi ber och hoppas att hon denna gång ska jobba vidare med sina problem och skapa en framtid för sin dotter Solveig. Det var tungt att se henne på gatan, smutsig, limsniffande och med sin dotter utan blöja. Margarita och Ruth med sina nya madrasser och ett nytt steg i livet. För övrigt har tre flickor, Adela, Margaritha och Ruth, gått vidare till etapp två. De har varit på Rosa de Saron nästan sedan starten. Häromdagen hade vi en ceremoni och firade dem. Alla var samlade på övervåningen och Ana Maria tillkännagav vilka som gått vidare. Det var allvarsamma flickor som mottog beskeden. De vet att det betyder nya utmaningar och ännu mer arbete. Samtidigt betyder det att de tar ännu ett steg längre bort från gatan. Jhoselyn 6 år flytter upp en etapp med sin mamma Adela Efteråt fick de gå ner och hämta upp sina saker. När de bar upp sina ägodelar började leenden spridas i deras ansikten. Med den nya etappen kommer också privilegier. De fick alla nya filtar och kuddar som är skönare än de gamla de haft och sedan blev de visade till sina nya rum. Hittills har alla sovit i ett stort rum, så det var spännade för dem att få plocka upp sina saker i de nya rummen. Adelas dotter Jhoselyn, som är 6 år, fick så klart flytta med sin mamma upp och hon strålade som en sol när hon flyttade in sina saker på rummet. Hennes mamma skojade och sa att nu är det bäst hon sköter sig så hon inte får flytta ner till de andra flickorna. Vår ängel Felicidad och lille Moises (klicka för förstoring). Det hela avslutades med en lunch som Felicidad tillrett. Det är inte alla som har en ängel arbetande i köket! Men Felicidad är en ängel och hon jobbar nu som kokerska på Rosa de Saron. Hon är verkligen en resurs och har många visdomsord att ge flickorna när de hjälper till i köket. Med sig i köket har hon också sitt barnbarn Moises, en fin liten pojke på 7 månader. Hon bär honom i ett färgglatt tygstycke på ryggen förutom när han vill ner och leka på köksgolvet. Han är flickornas lilla maskot och de lockar fram många leenden hos honom. Hälsningar Olga

Mat till ryska skolbarn Mat till ryska skolbarn Under en tid har cirka 300 ryska skolbarn fått mat på sina skolor genom Barnens RäddningsArk. Barnen är speciellt utvalda och kommer från fattiga hemförhållanden. Vi hjälper även flera barn som är hörselskadade att få hörapparater. På en skola kommer snart arbete med att reparera skoltaket att påbörjas. Vi kommer med utförligare rapporter i vårt nästa nyhetsbrev.

Ny ledare på El Arca Javier och Jimena och deras två barn Efter flera års intensivt arbete har vår vän Santi slutat på El Arca och fortsätter nu med sina studier till advokat. Samtidigt som vi vill tacka Santi för alla dessa år, så vill vi också presentera vår nye ledare Javier. Men helt ny är han inte. Vår vän Javier, som jag känt under många år, började tillsammans med Ana Maria och övriga ledare att bygga upp vårt centra för unga mödrar, Rosa de Saron, under förra året. Javier gick in i arbetet med en härlig inställning och mycket stor arbetsiver. Han gjorde detta helt ideellt samtidigt som han arbetade kvällstid som engelskalärare. Det är verkligen en mycket stor glädje för oss att presentera Javier för er alla och samtidigt officiellt hälsa honom välkommen in i en stor och viktig uppgift som ledare på El Arca. Javier är 37 år och född i Cochabamba, Bolivia. Han har bott i Mexico under 10 år samt i USA under några månader. De senaste fyra åren har han arbetat som engelskalärare på ett universitet i Cochabamba. 1998 gifte han sig med Jimena (dotter till Ana Maria). Jimena har studerat till pedagog och arbetar nu på ett hem för övergivna barn. Tillsammans har de två söta flickor, Adrianita 4 år och Camilla 1 år. Javier har berättat att han sedan flera år haft en dröm om att hjälpa människor på olika sätt. Men aldrig hade han tänkt att han en gång skulle stå som ledare för El Arca. När han fick frågan att bli vår nye ledare så var det en chock för honom. Men samtidigt kände han att detta var den rätta vägen att gå och han svarade ja efter någon dags betänketid. Välkommen Javier med hela Din familj in till en stor och viktig arbetsuppgift! För 11:e året i rad hölls solidaritetsdagen för Bolivias gatubarn på Högalidskolan i Kiruna Försäljning på Högalidskolan Även i år hade jag den stora glädjen att få delta under några intensiva dagar med information till elever och lärare på Högalidskolan, Norrmalmskolan och Sameskolan i Kiruna. Under närmare 20 lektionstimmar fick jag möta uppmärksamma och frågesugna elever i olika åldrar. Deras hängivenhet och deltagande för att samla in pengar till barnen i Bolivia är djupt imponerande och vi slog insamlingsrekord även i år. Vi från Barnens RäddningsArk vill passa på att tacka er alla för ett fantastiskt arbete. Tack alla ni lärare som inspirerar och fostrar barnen in i ett solidariskt och internationellt tänkande och handlande. Tack också alla ni föräldrar, företagare och övriga som arbetat och skänkt pengar till solidaritetsdagen. Att "era" barn och ungdomar får uppleva att det finns en vuxenvärld som står bakom dem i en sådan satsning betyder naturligtvis otroligt mycket och är vägledande in i framtiden för den kommande generationen. Ett stort tack till er ALLA. Jörgen Läs mer på Högalidsskolans hemsida klicka på 'SOL'.

Hjälp Ana Maria att fylla sin stora soppgryta

För en tid sedan satt jag i bilen mellan Gällivare och Kiruna och tänkte på den stora soppgryta som Ana Maria kokar två gånger i veckan och delar ut till gatubarnen. Jag har ju själv varit med många gånger vid matutdelningarna och sett vad som sker runt grytan. Men jag har väl aldrig riktigt tänkt på vad grytan egentligen betyder. Jag vet ju att den betyder mat till hungriga, men runt denna matutdelning sker så mycket mer. Där jag sitter i bilen ser jag Ana Maria framför mig. Hon sitter vid sin stora gasspis ute på gården och rör i den stora grytan full med mat. Grytan rymmer 36 liter. Det tar en halv dag att laga maten. När hon kommer ut till parken så möts hon av några av de äldre barnen, som hjälper till att lyfta ur den tunga och varma grytan. Barnen, de unga mammorna med sina bebisar, lite äldre ungdomar och missbrukare kommer fram. Ana Maria höjer rösten och efter en tid tystnar de flesta. Det blir stilla och Ana Maria ber en bordsbön. Under en kort stund är det "tyst" där mitt i trafiken som rusar fram på båda sidor av den lilla parken. Plötsligt förstår jag. Den stora soppgrytan betyder kärlek, omsorg, medkänsla och tröst. Den betyder att någon bryr sig om den som kanske förlorat allt i livet. Eller som aldrig haft något i livet. Sjuka kommer fram till Ana Maria och ibland tar hon dem till sjukhus. Unga mammor som har sjuka barn eller själva är sjuka får hjälp. De som har sår blir omplåstrade. Ibland delas bebiskläder ut till de nyfödda. Många blir uppmuntrade och tröstade av Ana Maria som verkligen älskar dessa barn. Allt sker kring 36 liter soppa. Den är en så viktig och betydelsefull kontaktpunkt mellan oss och gatubarnen. Men det kostar att fylla grytan och här måste nu Ana Maria få hjälp av oss alla om det skall fungera i framtiden. Vi har räknat ut att det kostar c:a 100 kr varje gång den "livgivande" soppgrytan skall tillagas. Önskar du att vara med och fylla grytan en eller flera gånger per vecka/månad/år så kan du ange detta på vårt postgiro här nedan. Då sänder vi dig nya inbetalningskort på posten för resten av år 2003. Jörgen Han bor bland alkholisterna och kommer för att få varm och närande soppa

---