Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

Maj 2004 Till alla nyhetsbrev...

Rubriker: Skolorna i Kiruna visar åter sin solidaritet för Bolivias gatubarn Olga åter i Bolivia Rosa de Saron Barnens dag En egen brunn på El Arca

 

Skolorna i Kiruna visar åter sin solidaritet för Bolivias gatubarn Den 7 april var det uppdukat med hembakat bröd, lotterier, 5-kamp, loppmarknad och mycket glädje och engagemang på Högalidskolan i Kiruna. För 12:e året i rad arrangerade en hängiven lärarkår och målmedvetna elever den årliga Solidaritetsdagen för Bolivias gatubarn. Det var Högalidskolan, Sameskolan och Norrmalmskolan som tillsammans stod för insamlingen. Som alltid var det en fantastisk upplevelse att få se hur ett djupt engagemang kan ge ett sådant resultat och hur elever och lärare tillsammans kan påverka sitt samhälle att bry sig om barn i ett annat land. Alla ni som stöder arbetet är inte bara en del av organisationen, ni är Barnens RäddningsArk. Utan er skulle detta inte vara möjligt. Tack alla ni som var med och gjorde insamlingen möjlig! Viktoria Fler bilder från solidaritetsdagen här...      Mycket folk och stor aktivitet på Solidaritetsdagen i Kiruna.

Olga åter i Bolivia

Sedan en tid är Olga tillbaka i Bolivia efter att ha varit hemma under några månader. Nu skall hon arbeta ytterligare en tremånadersperiod. Här kommer hennes första personliga intryck. El Arca väntar Klockan är 9.00 och jag är på väg till El Arca. Jag kör bilen genom leran som bildats där bäckarna korsar vägen. Det har varit en lång och våt regnperiod. De grönskande eukalyptusträden sprider sin doft. Väl framme möts jag av tystnad och en tom innergård. I matsalen på övervåningen sitter 12 flitiga små pojkar med näsorna i böckerna. Det är läxtid för dem som har eftermiddagsskola. Resten av pojkarna är i skolan. Eduardo är djupt koncentrerad under läxläsningen Bakom huset står Nelly, en av de fyra nya kvinnliga medarbetarna, och tvättar kläder bredvid ett fikonträd som dignar av frukt. Jag går runt och ser på marken. Majsen växer hög. Kaninerna ser ut att trivas i sina nya adobe-hus och gården kryllar av tuppar, höns och kycklingar. En anka vaggar förbi med sina 13 ungar på ett led. Efter regnperioden är det nu grönt och frodigt på El Arca Jag går upp på övervåningen för att hälsa på mina pojkar. Av några får jag en kram, andra är blyga och gömmer sina ansikten i böckerna. Kl 12.00 åker jag med Nelly till småpojkarnas skola för att hämta dem. Vi väntar en stund och sen kommer de springande. Jag ramlar nästan omkull under deras kramar. De är så söta i sina skoluniformer, nya rutiga ryggsäckar och välklippta frisyrer. De pratar i mun på varandra och undrar om de ska få åka bil hem. En liten pojke står tyst och tittar på. Jag böjer mig ner och hälsar och får en blyg kram. Han berättar att han heter Alejandro och är sex år. Sen tränger vi in oss i bilen och åker hem till El Arca. Senare på dagen anländer fyra nya pojkar. Två av dem har varit på El Arca förut och två är helt nya. Totalt är det nu sju nya pojkar sen jag åkte i december. Med mig till Bolivia har jag min kompis Ylva. Första veckan var vi mest på El Arca och i stan. Vi var med och delade ut mat på gatan och Ylva fick träffa mina vänner. Vi åkte till ett övernattningsställe för gatubarnen. Vi träffade bland annat Betty, som har magrat jättemycket, och jag tror hon lider av någon allvarlig sjukdom. Hennes ben var svullna och hon hade svårt att gå. Annars var det många nya bebisar och många småbarn där. Det gör ont att se dem. Olga

Rosa de Saron

En dag besökte vi flickhemmet Rosa de Saron. Det var så roligt att se flickorna igen och se hur de utvecklats. Vi hade med oss presenter och de blev jätteglada. Vi hade också köpt dockor till deras barn. Sex av flickorna har varit där en längre tid och verkar mer stabila nu. Olga är tillbaka i Bolivia. Här på Rosa de Saron tillsammans med Araceli och lille Julio Araceli 14 år Vi mötte Araceli för första gången. Hennes livshistoria är tragisk. När hon var tolv år lämnade hon sin familj och blev en gatuflicka. Där sniffade alla hennes vänner skolim. På gatan lärde hon sig snabbt att det var lättare att sälja sin kropp än att råna. Igår fyllde Araceli 14 år. Nu bor hon på Rosa de Saron och hon behöver inte sälja sin kropp för att kunna äta och hon behöver inte längre skolim för att döva sin hunger och sina känslor. Hon får hjälp att bearbeta sina upplevelser och inre sår och har nu ett hopp inför framtiden. Araceli har en tragisk livshistoria Rosa de Saron har nu funnits i 1 1/2 år och vi är så glada över att ha ett alternativ att erbjuda dessa flickor som på grund av outhärdliga omständigheter, vanvård, utnyttjande och fattigdom har lämnat sina familjer. Diego och Julio Diego och Julio heter två små pojkar. De är tre respektive två år gamla. För mindre än ett år sedan såg deras framtid mörk ut. De bodde på gatan med sina mammor. Ibland fanns det mat, ibland inte. Ibland var de rena men oftast smutsiga. Ibland var det stekande hett, ibland frös de. Ibland var de friska men ofta hade de magsjuka.     Diego (t.v.) och Julio (t.h.) och är glada för att deras mammor har lämnat gatan. Idag bor de på Rosa de Saron därför att deras mammor har fattat ett modigt och svårt beslut; att lämna gatan. De har valt en annan framtid för sig och sina barn. De små charmtrollen är mycket goda vänner. De tycker om att cykla och sparka boll och deras bubblande skratt smittar av sig på de andra. Olga

Barnens dag Den 12 april var det barnens dag i Bolivia. Vi bestämde oss för att fira i förskott och på lördagen blev det stor fest med kyckling, korv, grillade bananer och ostris. 60 liter hemmagjord jordnötsdricka gick åt och mitt på dagen var det paus med godis, snacks och såpbubblor. Vi hade också planerat en fotbollsturnering under dagen, men eftersom det blev mörkt innan vi var färdiga fick vi fortsätta nästa dag. Fotbollsturnering på El Arca På söndagen avslutades fotbollsturneringen med stor prisutdelning. På måndagen firade alla pojkarna i sina respektive skolor och på tisdagen inbjöd barnavårdsmyndigheten till fest för alla barnhemsbarn på stadion i Cochabamba. Det blev med andra ord fyra dagars festande för våra pojkar. Festmiddag på Barnens dag. Myndigheterna har i år uppmanat att detta ska vara ett barnens år och inte bara en barnens dag. De har riktat sig till familjerna och poängterat barnens värde och rättigheter. Det känns som ett steg på rätt väg i ett land som inte har allmän skolplikt, där slag är en vanlig uppfostringsmetod och där barnen alltför ofta föredrar att bo på gatan (lämna hemmet) än hemma hos familjen. Olga

En egen brunn på El Arca Genom det fantastiska markområde som vi har att disponera, finns det stora och nödvändiga möjligheter att bygga ut i takt med att vi får in ekonomiska resurser. Byggnadskassan måste hela tiden fyllas på så att vi kan gå vidare med våra utbyggnadsplaner. Det som vi nu skulle behöva göra är att borra en egen brunn så att vi får en effektiv vattenförsörjning. Då slipper vi betala för att få vatten till El Arca. Vi blir inte heller beroende av regn och torrperiod och kommer alltid att ha tillgång till bra vatten året runt. Vi har även andra byggnadsprojekt som väntar på att bli påbörjade. Det gör att vi hela tiden har ett stort behov att få in medel till byggnadskassan. Tack för att du hjälper oss att bygga vidare. Jörgen     Stora och små, alla hjälps åt att bygga.

---