Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

Juni 2004 Till alla nyhetsbrev... Nyhetsbrevet på norska

Rubriker: Ett långsiktigt mål En tuff start på skolan Miguel berättar lite om sitt liv Adolfos dröm om att spela in en CD Majsskörd på El Arca

Bygget går vidare I väntan på att strejken skall sluta Octavio vill bli läkare Tack Ingegerd Till sist!

Ett långsiktigt mål Vi har ett långsiktigt mål med att hjälpa gatubarnen. Målet är att de skall bort från gatan för att aldrig återvända. Annars är ju arbetet meningslöst. Det är lätt att känna entusiasm för ett projekt en kort tid, men något helt annat att stå fast och orubblig i en vision år efter år. Åren har gått och några av pojkarna är nu inne i intensiva studier för att få ett yrke. Det har varit en lång väg att vandra! Först skall de bort från gatan och lämna de livsmönster de är vana vid, en tuff period av rehabilitering. Sedan väntar skolan och slutligen en yrkesutbildning. Men nu börjar vi nå målet för flera av våra pojkar. Våra bolivianska ledare står orubbliga vid pojkarnas sida i med- och motgång för att målet skall nås. De gör ett fantastiskt arbete. Men både ledarna och pojkarna litar på att vi, här hemma, skall stå vid våra löften och klara vår del av arbetet, nämligen att skaffa den ekonomi som de är helt beroende av för att lyckas i sin uppgift.

Jaime studerar på tekniskt institut

Erland på väg till skolan

Livet på gatan

En tuff start på skolan

Tre av våra pojkar, Orlando, Nelson och Huber går första året på tekniska gymnasiet i El Paso en mil utanför Cochabamba. Deras inträde på skolan gick till så här: De fick klä på sig bara shorts och sen tejpade de äldre studenterna för deras ögon. Delar av håret rakades bort. Sen leddes de ut till de äldre studenterna som förberett ett långt bord inkletat med motorolja. Där fick de glida fram över bordet medan de andra penslade motorolja över deras bara kroppar. När de nådde andra änden av bordet leddes de iväg till det stora provet, nämligen att ta sig fram på ett rep mellan två träd. Under repet var det förberett med mera olja och de som ramlade ner fick åla i oljan under en bro. Våra tre pojkar klarade sig från denna förödmjukelse och tog sig ända fram, vilket inte är så lätt när man är insmetad i olja. Det var tre kletiga och frusna pojkar som klev in i bilen för att åka hem. De var dock tacksamma att de slapp ta sig hem i buss i det tillstånd de var. Dagen därpå blev det besök hos frisören och vi har nu tre nysnaggade pojkar på El Arca.

Orlando blir badad i motorolja

Jaime och Huber, nollmärkning

Nelson, nollmärkning i skolan

Miguel berättar lite om sitt liv

Miguel kom plötsligt och knackade på min dörr för att be om hjälp att måla en duk. Jag höll just på att hjälpa Jaime med en annan sak. Jaime blev så förvånad att Miguel vågade fråga mig om hjälp så han sa: "Kom hit med duken så ska vi måla". Vi målade tillsammans för glatta livet och duken blev klar två minuter innan han skulle till skolan på kvällen. I dag förvånade Miguel mig ännu en gång. Jag skulle in till sta'n och han stod och väntade på bussen. Jag bad honom hoppa in i bilen och jag tänkte att nu blir det en färd i tystnad. Jag började fundera på vad jag kunde säga då han till min stora förvåning helt plötsligt började prata. Först om vädret, sedan om platsen där han var född, hur hans mamma dött och hur han hade vant sig vid livet på gatan och sedan hur Santi fört honom till El Arca. Han fortsatte att berätta om det tekniska gymnasiet han nu går på under dagtid. Allt detta utan att jag behövde ställa en enda fråga. Miguel har börjat öppna sitt liv mer och mer för sin omgivning. Olga

Adolfos dröm om att spela in en CD Adolfo har gjort en egen liten trädgård längs med muren på innergården - ett litet vitt staket och innanför har han planterat skott som Ana Maria har gett honom. Varje dag spelar han på sin charangu (liten gitarr). När Jimena frågade om de inte ville starta en musikgrupp igen på El Arca och spela in en platta så bara log han. Hon har frågat även andra tidigare, men de tror inte på henne att det kan bli en verklighet. "Det är min högsta dröm", svarade Adolfo. Olga Läs Olgas resebrev här

Roberto och Adolfo i Adolfos lilla trädgard.

Majsskörd på El Arca     Nu har vi skördat och sålt all majs som mognat på fältet och i går kom fem män och en stor lastbil för att skära ner blasten. De använder den till djurfoder. Det var roligt att se hur några av pojkarna hjälpte till av själ och hjärta. Jorge skar med lien och han ville knappt sluta för att äta lunch. Pojkarna plockade också den sista majsen som fanns kvar i blasten och de gick i karavan med säckar fyllda med majskolvar. De fyllde upp hela skafferiet, så nu kan vi nog äta majs tills vi storknar. Olga

Bygget går vidare

För att få fler rum till pojkarna har vi byggt till ytterligare rum i huset som en gång var ett förråd. Den delen av tillbyggnaden är snart klar.

Det nya rummet i två plan på El Arca

Golvläggning

Under byggets gång

I väntan på att strejken skall sluta

Bolivia är lite av strejkernas land. Den sista tiden har lärarstrejken avlösts av transportstrejken. Det har gjort att pojkarna fått stanna hemma från skolan under lång tid. Men på El Arca har de ändå fördrivit tiden med en massa aktiviteter. Det är ju OK att ta ledigt en dag när det är strejk, men när strejken pågår i två veckor så får man allt hitta på något. Pojkarna har hjälpt till med majsskörden, haft storstädning på gården och hjälpt snickarna som bygger på huset. Vi har haft pysselverkstad med drak- och fallskärmstillverkning och pojkarna har spelat kula varenda dag. Nu är de tyvärr bara ett fåtal som spelar för de duktigaste har vunnit alla kulor så de övriga har inget att spela med. Alex Puma

Octavio vill bli läkare

En av våra pojkar på El Arca är Octavio, som vi har berättat om tidigare. Han studerar och kämpar och i december tar han studenten. Då är han färdig speciallärare. Han har lärt sig dövspråk och blindskrift. Vid sidan av studierna arbetar han samtidigt med blinda och döva barn. Men hans dröm är att läsa vidare till läkare på universitetet. Han oroar sig över det ekonomiska, men det är intagningsprov för att komma in som han måste klara först. Även om han skulle jobba samtidigt så skulle han inte klara det om han inte får hjälp. Naturligtvis vill vi hjälpa Octavio att få sin dröm uppfylld. Vi får se hur han klarar intagningsprovet först.

Tack Ingegerd

Så vill vi alla i Barnens RäddningsArk rikta ett stort och varmt tack till Ingegerd Thuresson, rektor på Högalidskolan i Kiruna, som nu går i pension. Tack Ingegerd för din fantastiska insats att inspirera dina elever, lärare och andra skolor i Kiruna att under de senaste 12 åren genomföra Solidaritetsdagen för Bolivias gatubarn. Genom "din" skolas initiativ och insats har vi kunnat hjälpa många gatubarn till ett nytt och förvandlat liv. I dag har vi 40 pojkar som är i trygghet hos oss på El Arca och som steg för steg är på väg in i skola och yrkesutbildning. Vi hoppas på ditt personliga engagemang även i fortsättningen för våra pojkar. Vi vet ju att det ligger dig varmt om hjärtat. Jörgen Wrengbro avtackar Ingegerd Thuresson under Solidaritetsdagen i år

Till sist

Från Barnens RäddningsArk vill vi framföra vårt varma tack för de trofasta stöd som gör att vi kan fortsätta att utveckla vårt arbete i Bolivia. Nu går vi in i semestertider. Det är en tid då vi vet att gåvogivandet minskar. Jag skulle vilja vädja till dig att ge en extra gåva denna månad om du har möjlighet. En gåva som gäller för juli månad då vi inte kommer ut med något nyhetsbrev. Om du har möjlighet till detta så vore vi mycket tacksamma och glada. Det skulle hjälpa oss mycket och vi skulle slippa den ekonomiska pressen under semestertiden. Ha nu en skön sommar och ta vara på varje sommardag! Från oss alla i Barnens RäddningsArk

---