Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

April 2008 Läs nyhetsbrevet i PDF-format Till alla nyhetsbrev...

Rubriker: Nayeli har fått ett nytt liv efter hjärtoperationen Nu börjar livet på "allvar" för Julio Seriösa unga män blickar framåt i livet De äldre tar ansvar och hjälper de yngre

En del av det Bolivianska samhället Revansch på förlorade år! En bit av Bolivia Resurser ger framgång och bra upprustning ger trivsel

Nayeli har fått ett nytt liv efter hjärtoperationen

I december förra året blev Nayeli från vårt flickhem Rosa de Sarón akut sjuk och hennes tillstånd förvärrades dramatiskt genom ett medfött hjärtfel. När hon togs in på sjukhus stod det snart klart att hon måste operera hjärtat om hennes liv skulle kunna räddas. Operationen skulle kosta ca 18 000 SEK. Vi gick ut med ett nödanrop om ekonomisk hjälp och många svarade snabbt och på så sätt kunde operationen genomföras med ett lyckat resultat. Nayeli blev inte bara frisk, hennes liv förändrades från att ha varit en blyg och tillbakadragen flicka till att bli öppen, glad, och aktiv. Nu kan hon leka och springa utan att få andnöd och bli trött så fort. Tack alla ni som var med och räddade Nayeli's liv. Nayeli är nu hemma hos mamma Berta på Rosa de Sarón

Nu börjar livet på "allvar" för Julio

Julio bor sedan en tid på El Arca. Nu är han klar för att ta det viktiga steget i livet från förskola till att börja 1:a klass. Stolt gick han fram med en av våra ledare för att få sitt diplom och överlämna en ros till sin lärare som tack för sig. Nu börjar han skolan på allvar som är så viktig för Julios framtid. Julio med en av våra ledare

Seriösa unga män blickar framåt i livet

Nästan hälften av pojkarna på El Arca är de bästa eleverna i sina klasser! Det är ett resultat som vi verkligen kan vara glada och stolta över. Det fina resultatet vittnar om att arbetet fungerar bra och att pojkarna trivs med livet och är motiverade att gå i skolan. Med blicken in i framtiden

De äldre tar ansvar och hjälper de yngre

Det är väldigt viktigt att samanhållningen fungerar bra mellan pojkarna på El Arca. När 47 pojkar bor tillsammans i olika åldrar så har ledarna en stor uppgift med att skapa goda relationer mellan grabbarna. Uppstår det problem så måste ledarna gripa in direkt. Det finns bland annat inget utrymme för mobbning och det får inte förekomma. Det är verkligen fint att se hur de äldre pojkarna tar hand om de yngre. De äldre blir som storebröder för de yngre. På olika sätt stöttar man varandra i den stora familjen och det skapar en god atmosfär. En stund av gemenskap

En del av det Bolivianska samhället

Ett mycket viktigt mål som vi har för våra flickor och pojkar är att de skall känna att de är en del i det bolivianska samhället. Vi vet att vi inte kan ersätta en normalt fungerande familj, men vi kan göra allt vi kan för att de skall känna sig älskade. Personalen är inte bara ledare. De har också en väldigt viktig föräldraroll. Om barnen känner sig älskade så är allt vunnet. Den starkaste arbetsmetod vi har innefattas av ett enda ord, kärlek! Det är något som de flesta av dem aldrig har fått uppleva i livet. En flicka sa under att tårarna trillade ut för hennes kinder: "Jag fick aldrig uppleva kärlek från min mamma".

Revansch på förlorade år!

Våra pojkar och flickor tar revansch för de förlorade åren av sin uppväxt. Livet har tagit en positiv vändning och fått mening. Vi vill så gärna ge dem det bästa vi kan i tillvaron och det tycker vi att vi lyckas bra med. Det märks så väl när de har det bra. Då finns livsglädjen och tron på framtiden där. De får trygghet, omsorg och chansen att uppleva mycket nytt i livet som de förmodligen aldrig ens drömt om skulle kunna var möjligt. Lek, glädje och bad

En bit av Bolivia Resebrev av Oddvar Bauge

Efter en utflykt och en kaffetår hemma hos Ana Maria blir jag och Håkan från Sverige inbjudna att följa med ut för att besöka gatubarnen. Ana Maria gör sig klar med sin rullstol och vi börjar vår vandring. Det dröjer inte länge förrän vi träffar på ett helt gäng limsniffare. De känner genast igen Ana Maria och kommer oss till möte för att hjälpa till med rullstolen så att vi kommer över trottoarkanterna. Gänget tvingar också trafiken att stanna för rullstolen. För den som känner trafiken i Cochabamba är bara det ett under i sig själv. Limlukten är påtagligt stark. Barnen berusar sig och alla har var sin limburk. Det är inte bara unga ensamstående som sniffar, här ser jag också många flickor och unga par med barn som sniffar. De frågar efter Jörgen och Solveig och sänder hälsningar hem till Sverige. Efter en tid tillsammans med gatubarnen går vi hemåt med löfte om att de skall få mat nästa dag. Trots att det regnade nästa dag så var Ana Maria tidigt ute för att dela ut maten. Dagen efter fick vi besöka Adolfo som tidigare bodde på pojkhemmet El Arca. Han har startat med tillverkning av arbetshandskar och har en tydlig vision om hur han vill utveckla sitt företag. Han tillverkar handskarna av koskin efter att först ha behandlat skinnet för att sen formskära och sy handskarna. Han startade sitt företag genom ett lån på en bank och som han nu avbetalar med 50 dollar/mån. Han berättar att genom att banken fått förtroende för honom så kan han utveckla sitt företag. Vilken upplevelse att möta Adolfo när man vet att han kommer från den miljö som vi besökte kvällen innan. Nu har Adolfo tro på sig själv och framtiden. Adolfos bostad var ingen lyx, men det rådde god ordning och det var rent. Tillsammans med Jimena och Javier besökte vi El Arca och flickhemmet Rosa de Sarón. Javier och Jimena har god struktur, goda värderingar och en klar vision för arbetet. Detta står i stark kontrast till vad som annars är vanligt att möta i landet.   Tre glada kompisar på El Arca På El Arca möttes vi av glada barn. Vi märkte direkt att vårt besök var uppskattat. Många satt och arbetar med sina läxor när vi kom. Några hade brödbak som sin uppgift den dagen och vi fick provsmaka det färska och goda brödet. Det som tilltalar mig är att El Arca inte höll någon standard av nordisk nivå. Här rådde boliviansk standard. Javier och Jimena berättar att barnen skall kunna gå direkt ut och fungera i det bolivianska samhället utan att de skall sakna standarden på El Arca. Barnen blir hela tiden lärda att ta hand om sig själva, vara hygieniska, tvätta sina egna kläder och bidra till god gemenskap. Tomten där nu det nya Rosa de Sarón skall byggas är en nödvändighet. Flickorna kommer att få betydligt större utvecklingsmöjligheter än de har i dag. Bara att komma bort från trafiken utanför huset där de bor i dag är ett stort plus. Personalen verkar ha en god kontakt med barnen. Mitt intryck är att jag fick se ett arbete som lyckats väldigt bra, tagit utmaningarna och infriat mer än man kan förvänta sig. På kort tid har arbetet utvecklats och är förankrat i folkets hjärtan med personal som visar ansvar. Om El Arca och Rosa de Saron fortsätter att utvecklas som det gjort till i dag så kommer vi att se många lyckliga ungdomar som klarar sig själva, bildar familjer och som för vidare de goda värderingar som de fått lära sig på hemmen. Hälsningar! Oddvar Bauge (Som bott och arbetat i Bolivia under många år.)

Resurser ger framgång och bra upprustning ger trivsel

Oddvar Bauge skrev i nyhetsbrevet att vi har boliviansk standard på våra hem. Men med så många barn så nöts utrustningen med tiden och måste förnyas. Vi ser också att om vi får bättre resurser, så uppnår vi lättare målen för våra pojkar och flickor. Här är några konkreta behov som vi vill nämna för dig som vi behöver och utöka: Datorer med bord och stolar, studiematerial, böcker till biblioteket, pedagogiskt material för de yngsta. Inköp av ljudanläggning och instrument. 40 st stora klädskåp av bra kvalité samt 15 nya våningssängar. Tack för ditt stöd! Med varmaste hälsningar Jörgen