Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

December 2008 Till alla nyhetsbrev...

Rubriker: Livet på gatan Ana María - en ängel för gatubarnen Att kunna hjälpa i tid innan det är för sent Föräldrar lämnar barnen

Glada och lyckliga - det är ju så här vi vill se barnen! Hemmen är ett skydd för barnen Jag kan och jag vill Julens gåva en glädjegåva!

Livet på gatan

Genom åren har vi kunnat rädda många barn bort från livet på gatan. Men många har också slutat sina liv i unga år utan att vi har kunnat göra så mycket. När barnen en gång har blivit etablerade på gatan och börjat sitt missbruk, är det väldigt svårt att hjälpa dem. Ju längre tiden går, desto större är risken att det slutar med tragedi i tidiga år. Gatubarnen lever i sin egen värld mitt i det bolivianska samhället. De har sina egna lagar, sin egen kultur, sina egna ledare och de tillhör en familj (ett gäng). Att bryta sig ur denna onda cirkel av totalt destruktivt liv är inte lätt. Det fordras att någon hjälper dem och att de har en egen stark vilja att komma bort från gatan. Det preventiva arbetet som förhindrar barn att börja leva bland gängen är därför otroligt viktigt. Ju tidigare vi kan komma i kontakt med barnen, ju större chans är det för dem att komma på rätt kurs i livet.

Ana María - en ängel för gatubarnen

Ana María fortsätter den dagliga kampen för att hjälpa och rädda gatubarnen. Hon berättar: "Jag har alla dessa gatubarn i mitt hjärta och så länge jag lever skall jag hjälpa och om möjligt rädda dem." Med sin personliga utstrålning och öppna famn ser gatubarnen henne som en ängel. När hon kommer, möts hon av kärlek, glädje och kramar. Ana María är älskad och respekterad och hennes auktoritet bland alla är imponerande. Ingen kan normalt röra sig bland dessa gäng utan att riskera att bli rånad och misshandlad. Men är man med Ana María kan man vara trygg. Pepe, som själv levde över 20 år på gatan, är hennes ständige följeslagare sedan många år. Alla känner Pepe. Tillsammans är de nästan dagligen ute för att hålla kontakten och hjälpa dem som hamnat i nöd. En till två gånger i veckan delar de också ut mat till sniffande, utsvultna barn och ungdomar. Många barn har under åren genom Ana Marías hängivna arbete kommit till våra hem och har kunnat räddas till ett helt annat liv än de annars skulle ha levt.

Ana María, en ängel för gatubarnen

Ana María vakar över matutdelningen

Ana Maria och Pepe får hjälp med rullstolen

Gängen på gatan blir allt fler

Att kunna hjälpa i tid innan det är för sent

Mager, sjuk och förlamad i armarna Hon sitter där i parken, mager och sjuk. Hennes blick är tom och krafterna är borta. Hon kan inte röra sina armar och någon av hennes vänner i gänget måste mata henne. Limburken har hon nära tillhands och får hjälp när hon vill sniffa. Allt är så tragiskt och hopplöst. Myndigheterna har tagit barnen ifrån henne. Så här var det ju naturligtvis inte tänkt att livet skulle bli. Livet skulle ju vara fyllt av glädje, kärlek, skolgång och framtidstro. Men något skedde som gjorde att hon började leva på gatan. Vi har känt henne i många år. Vi har försökt att hjälpa henne loss från de osynliga band som har hållit henne bunden. Men inget har hjälpt. Hon vill inte till något sjukhus utan vill bara vara hos de andra på gatan. Det är där som hon har sitt liv och sina vänner. Det är hennes hem.

Föräldrar lämnar barnen

En stor anledning till att fler barn i dag söker sig ut på gatan är att föräldrarna har rest till olika länder för att arbeta och helt enkelt har lämnat barnen hemma. Av Bolivias befolkning på över 9,6 miljoner invånare arbetar ca 33 % permanent eller tillfälligt utomlands, framför allt i Argentina, Chile, USA, Brasilien och Spanien. Många barn känner sig övergivna och hamnar i stora problem som gör att de väljer ett liv på gatan.

Glada och lyckliga - det är ju så här vi vill se barnen!

Richar, 8 år, går i 2:a klass Att förmedla verkligheten i ord och bild är ett stort ansvar och kanske inte alltid så lätt. Ofta brottas jag med tankarna om vad jag skall skriva och vilka bilder jag skall visa. Men verkligheten och sanningen är viktig att förmedla. Det är först när man känner till behoven som man kan göra något konkret som ger resultat. Jag ser det personligen som ett stort privilegium att kunna hjälpa någon som har hamnat i svårigheter. När jag kan göra något som ger ett positivt resultat blir jag glad. Att lösa ett problem för någon annan, att ge någon en ny chans, att ge glädje, kärlek och framtidshopp och kanske till och med rädda ett liv, det är för mig en stor inspiration till att fortsätta kämpa för barnens rätt till ett liv och en framtid. Så är det för mig, min fru Solveig, Ana María, Javier och Jimena och alla de andra ledarna i Bolivia och här hemma. Genom att du är med och stöder arbetet, kan vi fullgöra uppgiften att rädda många unga liv. Jag tror också du känner samma glädje som vi när du läser om resultaten och ser utvecklingen. Jörgen Solveig och Jörgen i Bolivia bland barnen på gatan

Hemmen är ett skydd för barnen

Förutom våra ledare, är våra hem det viktigaste vi har; El Arca och Rosa de Sarón. Dessa hem är de bästa beskydden för barn som inte har en familj som vill eller kan ta hand om dem. Hemmen ger barnen upprättelse och livsgnistan tänds på nytt. Förutom att vi nu bygger det nya flickhemmet, vill vi också bygga ut El Arca, så vi får större och bättre utrymmen. Vi har många planer inför framtiden med små och stora projekt. Vi hoppas att du vill vara med att förverkliga dessa planer som gör att vi kan uträtta ett ännu bättre arbete. Angie på Rosa de Sarón Angie är omkring 10 år, vi vet inte med säkerhet. Hon strålar av glädje där hon sitter i gungan på Rosa de Sarón. Efter traumatiska upplevelser får hon nu uppleva kärlek och omsorg som gör att hon kan känna sig trygg. Hon behöver inte längre vara rädd för att hamna på gatan. Hon kan sova tryggt i sin säng och hon vet att också hennes syskon har det bra. Lillebror José håller storebror i örat Fabio och José är två bröder på El Arca. Fabio är äldst och sköter sig kanske inte alltid så bra och det bekymrar lillebror, som brukar be de andra om ursäkt för storebrors uppträdande. Santiago Santiago, 14 år, har tagit ett steg vidare i livet, från första till andra rehabiliteringsetappen på El Arca. Han är en livsglad grabb som gillar lite utmaningar och äventyr.

Jag kan och jag vill

Tragedin för de små som växer upp på gatan Första gången jag såg bilder från gatan blev jag illa berörd. Jag tänkte att så här förtjänar ingen människa att leva och framför allt skulle ingen behöva börja sitt liv på detta sätt! Alla barn borde få använda sin fantasi och kreativitet till sådant som gör dem glada och ha sina förväntningar till positiva och fina upplevelser som väntar dem. I stället tror jag att förväntan i deras fall stavas fruktan för vad som kommer att ske. Jag tänker på att om de inte kan ändra sin situation i egen kraft, så kan jag göra det genom att stödja dem i det som kan förändra deras liv. Det är hjärtskärande att se och läsa om barnens situation, men det är också ett stort ansvar att veta att jag kan göra något och det enda det hänger på är om jag vill. Mitt personliga svar på den frågan är att jag kan och jag vill. Stefan

Julens gåva en glädjegåva!

Under det gångna året har du genom vårt nyhetsbrev kunnat följa arbetet. Nu går vi snart in i ett nytt år med nya stora utmaningar. Vi fortsätter att bygga det nya Rosa de Sarón och i januari/februari räknar vi med att påbörja byggandet av det andra huset. Innan flickorna flyttar in måste vi köpa in en mängd nödvändig utrustning och inredning. Mycket av det gamla är utslitet och måste bytas ut. Kanske kan du genom en extra julgåva vara med om att lägga en god grund för nästa år, så att bland annat flickorna kan flytta in när byggnaderna är klara. Tack för din gåva!   Slutligen vill vi i årets sista nyhetsbrev önska dig en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!