Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

September 2009 Läs nyhetsbrevet i PDF-format Till alla nyhetsbrev...

Rubriker: Sportsliga framgångar på El Arca Jimena skriver från Bolivia Från mitt hjärta Behov

Sportsliga framgångar på El Arca

Idrott är viktigt för många ungdomar och intresset för bollsporter är extra stort. Om än Bolivia inte har de stora framgångarna i idrott så är ändå intresset väldigt stort. Fotboll och basket spelar pojkarna dagligen ute på El Arca och det gör att de också blir duktiga och framgångsrika. För en tid sedan deltog flera av våra pojkar i "olympiaden" för olika skolor. De vann i basket och kom tvåa i fotboll! De fick ta emot flera medaljer och troféer för sina resultat och fick även en ny fotboll att ta hem till El Arca. Ana María och några av pojkarna med medaljer och pokaler de vunnit.

Jimena skriver från Bolivia

Jimena är pedagog och ansvarar för bland annat pojkarnas och flickornas skolgång. "När vi ser verkligheten så tänker vi först och främst på de minsta, som är barn till de ungdomar som lever på gatan. Vad ska det bli av deras framtid? Vi ser redan att de kommer att bli nästa generation av gatubarn. Vi vet att de är för små för att de ska kunna komma till El Arca eller Rosa de Sarón (RDS). Vi vet också att deras föräldrar inte vill skiljas ifrån dem - trots sättet de lever på och hur de missköter dem. Det är deras barn och de vill inte lämna över dem i någon annans vård. Jag tror att detta är det svåraste, att se dessa småttingar som ser och lär sig allt av sina föräldrar. När vi ser de äldre säger vi till varandra: Vad ska vi göra? De är pojkar som är för gamla för att komma till El Arca och många flickor som - trots att de är i den ålder då de skulle kunna komma in på RDS - inte går med på att förändra sina liv. Man känner vanmakt över att se hur de förstör sig själva och vi vet att det ofta slutar med död. De dukar under av någon sjukdom, precis som Mariela, eller genom självmord, misshandel eller en överdos. Det är tragiskt, men det är så det slutar för de flesta. Mariella har vi mött många gånger under åren. Nu lever hon inte längre. Bilderna är grymma men ännu värre är det att uppleva verkligheten. Vi ser deras tomma blickar som verkar be om hjälp. Var och en har sin egen historia, sin egen katastrof, sitt eget liv känslomässigt förstört. De har förlorat hela drivkraften att leva, de lever utan riktning och mål. De vet att de måste stjäla för att få mat och få tag på skolim. Ofta mår de också mycket dåligt över vad de blivit utsatta för. De har förlorat all respekt gentemot samhället. Många gånger uppfattar de människorna runt omkring sig som fiender och som ett hot mot den hämningslösa värld de själva lever i; den tillvaro som för varje dag leder dem allt närmare avgrunden. Många försöker att skratta okontrollerat, andra visar hårdhet och förakt. Detta beror på allt som de upplevt och jag vet inte vad som drev dem till beslutet att börja leva på gatan. En tom och rädd blick utan hopp. Vad kan man förvänta sig av den pappa som är "hög" av limångor och tittar på sitt otröstligt gråtande lilla barn? Han vill bara att barnet ska vara tyst utan att bry sig om varför det gråter. På gatan är det överlevnadsinstinkten och den starkares lag som råder. Jag tror att i den verkligheten existerar inte det lilla barnet och dess behov. Detta barn skulle behöva leka med riktiga leksaker, få vara lycklig i sin mors och fars armar och få kärlek och omtanke. I stället sitter det på marken i smutsen med magen full av kryp, olika sjukdomar och som om det inte vore nog, en undernäring som gör att det inte utvecklas i normal takt. Här finns ingen trygghet. Det viktigaste och det mest framgångsrika i detta mörker är ändå när vi i tid lyckas avbryta deras destruktiva sätt att leva. Om dessa unga pojkar och flickor accepterar att förändra sina liv har vi genom Ana-María och oss övriga ledare den kunskap om hur man rehabiliterar gatubarn som behövs för att kunna rädda dem. Vi vet att maten vi delar ut betyder att de blir mätta. Den ger oss också en möjlighet att prata med dem och visa på ett annat sätt att leva. Detta är verkligheten. På El Arca och Rosa de Sarón finns ett nytt alternativ i livet för våra flickor och pojkar, en möjlighet till förändring och en ny framtid. I stället för att vara en belastning för samhället blir dessa barn och ungdomar en tillgång. Om vi skulle göra en lista på allt det positiva som våra hem representerar skulle listan bli väldigt lång. Därför vill jag bara nämna några exempel så att alla ni som hjälper oss förstår betydelsen av ert stöd. Erlinda, 17 år. Erlinda kom till oss innan hon helt hade börjat etablera sig på gatan. Hon var hos oss under fyra månader, då hon fick den hjälp hon behövde. Nu har vi lyckats återförena henne med hennes familj i staden Tarija i södra Bolivia. Yésica, 12 år. Yésica, 12 år kom till oss när hon var 10 år. Hennes bror Christian bor på El Arca. För en kort tid sedan tog vi Yésica till en läkare, som konstaterade att hon hade problem med sitt hjärta. Nu genomgår hon flera undersökningar för att se vad som måste göras. När jag träffar Yésica tänker jag på hur hon hade haft det om hon levt ute på gatan. Nu finns hon hos oss och kan få den hjälp hon behöver. Leidy, 10 år. Leidy är 10 år och går i fjärde klass. Hon är duktig i skolan och en av de bästa eleverna i klassen. Hennes yngre syster Rosalinda bor också på Rosa de Sarón. Snart får också Leidy, Rosalinda och alla de övriga flickorna flytta in på det nya hemmet som till vår stora glädje snart står klart. Det skall vi berätta mer om i nästa nyhetsbrev. Rosemary och Moisés. Moisés är 11 år och går i fjärde klass. Han har nu varit på El Arca i tio månader. När han kom till oss mådde han väldigt dåligt. Men Moisés liv har märkbart förändrats. Han är nu en öppen, glad och social pojke med fin kontakt med sina kamrater och sin ledare Rosemary. Alex och Laser är bästa kompisar. Alex, 15 år, kom till oss för sex år sedan. Nu studerar han på CETAM, som är en skola för industriell mekanik. Det är en skola där många andra av våra pojkar på El Arca också har gått genom åren. Alex är duktig i skolan och den bästa eleven i sin klass. Här är han tillsammans med hunden Laser, som även den "bor" på El Arca. Fernando, Jonny och Julian uppvaktar Rosemary på mors dag. En annan mycket viktig del av arbetet är att ha personal som verkligen älskar barnen. Rosemary är som en mamma för pojkarna. Hos henne får pojkarna kärlek och de får vara barn med alla sina behov. På mors dag blev Rosemary uppvaktad av sina pojkar med blommor och handgjorda grattiskort. Det finns så många exempel som jag skulle kunna skriva om. Men jag hoppas att ni alla förstår den tacksamhet vi känner här i Bolivia över det ni gör, så att arbetet kan leva vidare tack vare ert stöd! Ni gör så att våra barn får vara lyckliga, att de får mat, en säng att sova i och gå i skolan. De får ett nytt liv, räddade från ett liv i missbruk, sexuellt utnyttjande och prostitution. "Tack för allt ni gör för våra barn och Gud välsigne er alla." Jimena

Från mitt hjärta

Kan man annat än bli glad när man får möta barnen som nu får uppleva trygghet och kärlek? En öken förblir en öken om det inte kommer regn som bevattnar marken. Då först börjar det växa och livet börjar spira om än allt verkat helt dött. Så är det också för dem som finns på gatan. Allt verkar så dött och hopplöst när man ser hur de lever. Men så är det egentligen inte. Där mitt i mörkret finns faktiskt liv och hopp, om vi såsom regnet fyller vår uppgift. Vi kan vara som droppar av regn i öknen som gör att livet börjar spira och blomma på nytt. Den sista tiden har det regnat! Många av er har nämligen hjälpt oss att möta den tuffa ekonomiska situationen genom ett ökat givande. Ni har kompenserat den höga dollarkursen och svaga kronan som kraftigt har ökat våra kostnader. Det stödet har verkligen glatt oss alla i Barnens RäddningsArk och det är också ett bevis på förståelse från er sida. Tack kära vänner för fortsatt stöd för den framtida utvecklingen! Jörgen

Behov

Med den givarglädje vi sett den sista tiden har den ekonomiska pressen lättat för oss. Men som du förstår har vi stora utmaningar framför oss och viktiga projekt att genomföra. Ett exempel som vi nämnde i förra nyhetsbrevet är att vi önskar bygga ut El Arca. Pojkarna behöver få bättre utrymmen och komma bort från trångboddheten.