Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

December 2010 Läs nyhetsbrevet i PDF-format Till alla nyhetsbrev...

Rubriker: Jimena och Javier Eduardos sista dag i livet blev på gatan Julián skriver ordagrant Maria skriver så här Vår psykolog Rocío skriver följande

Vi besökte Richard som blev överkörd av vår buss Fortsatt intervju med Jimena Till sist Behov

Jimena och Javier

Jimena och Javier tillsammans med några av pojkarna på El Arca. "Här är vi, nöjda och glada över att få arbeta i Barnens RäddningsArk. Det är ett fantastiskt arbete som vi gör tillsammans med underbara människor. Det är annorlunda och vi känner frihet i arbetet att göra det bästa för våra pojkar och flickor. Att ha så många som är inblandade i arbetet och känna stödet gör oss motiverade att fortsätta framåt. Den största gåvan vi får är barnens leenden, deras kramar och den kärlek som de visar oss. Vi känner stor tacksamhet över att vi har fått förtroendet att arbeta med BRA och det är ett stort privilegium för oss. Vi vill också tacka er alla för det stora hjärta som ni visar för Barnens RäddningsArk. Utan er skulle detta arbete inte fungera. Gud välsigne er alla och era familjer. Vi vill också önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år! Tack alla vänner, Jimena och Javier

Eduardos sista dag i livet blev på gatan

Vår vän Eduardo har lämnat livet på gatan. För några år sedan satt jag bredvid Eduardo på gatan. Det var sent en kväll och det regnade och var kallt. Eduardo satt med sin limburk och sniffade. Plötsligt slutade han sniffa och såg på mig och sedan började han berätta om sitt liv. Han berättade för mig att hans mamma hade övergett honom på gatan då han var liten. "Vänta här, jag kommer snart!" var det sista han hörde från henne. Den dagen började hans liv på gatan. Jag mötte Eduardo första gången 1993. Han låg under ett träd och sniffade. Redan då var han delvis förlamad och hade svårt att gå och att använda sin ena arm. Jag har mött Eduardo många gånger under åren då vi delat ut mat och jag var alltid lika förundrad varje gång att han var i livet. Men den här gången fick jag inte träffa honom. Han slutade sitt liv ensam på gatan, som varit hans hem under många år av lidande. Jörgen

Julián skriver ordagrant

Julián på skolavslutningen. "Jag heter Julián, är 13 år och går i femte klass. Jag tycker om att leka med de andra på El Arca, jag har kompisar här, jag tycker mest om att bada och äta kyckling. Här har jag allt och El Arca är som mitt hem. Min ledare behandlar mig bra, här lär de oss att inte stjäla, att inte vara lata och inte ljuga. Jag tycker också om att åka till kyrkan och vara med i söndagsskolan. Vad bra att det här hemmet finns, hoppas det forsätter så här. Tack!" .

Maria skriver så här

Maria. "Jag heter Maria och är 14 år, jag är glad för att bo här, om än det blir lite diskussioner mellan oss flickor, men efteråt är allt bra igen, våra ledare lär oss att se framåt. Jag är lite blyg och ibland är jag rädd för att säga saker, men jag är så tacksam för detta hem, var hade jag annars varit… Jag är tacksam för alla som hjälpt till att öppna detta hem."

Vår psykolog Rocío skriver följande

Rocío med en av grabbarna på El Arca. "Jag heter Rocío och är 32 år. Jag har en flicka som är 11 år. Sedan mars i år arbetar jag på El Arca och Rosa de Sarón. För mig är detta mer än ett vanligt arbete. Här kan jag praktisera allt jag lärt mig teoretiskt och hjälpa barnen att läka sina liv som nästan förstörts. Det känns bra att arbeta med pojkarna och flickorna därför att jag alltid kan ge dem kärlek och de har förtroende för mig. När jag började visste jag inte hur jag skulle handskas med problemen, eftersom de inte hade några föräldrar. Men när jag började arbeta tillsammans med de övriga ledarna så lärde jag mig hur jag skulle behandla de inre behoven flickorna och pojkarna har. Nu har jag utvecklat en relation med alla barnen. Jag är mycket glad att få arbeta här. Jag har lärt mig att ibland räcker det med att ge en kram för att fylla barnens behov. Jag tror att det här är platsen där jag skall vara."

Vi besökte Richard som blev överkörd av vår buss

Solveig på sjukbesök hos Richard på El Arca. Det som bara inte får hända sker ändå ibland. Richard hamnade under ena bakhjulet på vår egen buss. Att han överlevde är ett under. Nu fick vi möjlighet att själva besöka honom där han låg på ett rum på El Arca. Richard blev glad när vi kom på besök. Naturligtvis är det jobbigt för honom där han ligger och inte kan komma ur sängen. Dagarna går långsamt och han har ont och kan inte vända på sig genom de ställningar som är inopererade i höfterna som skadats. Om några veckor skall han undersökas igen och förmodligen också opereras på nytt. Vi får verkligen hoppas att han blir helt återställd och att han kan börja spela fotboll igen som han tycker så mycket om. Jörgen och Solveig Richard på sjukhuset.

Fortsatt intervju med Jimena

Jimena och några pojkar från El Arca. Är det svårt att arbeta med barnen på hemmen? Varje barn har sin egen värld som är totalt olik andras. Att säga att allt är bra, att allt går bra för alla, att alla barn är lydiga och uppmärksamma, vore att inte tala sanning. Många gånger är arbetet svårt, speciellt när de kommer upp i tonåren och börjar få en egen stark vilja. Det är viktigt att behandla alla individuellt och lyssna till var och ens behov. Jag kommer ihåg en speciell situation då en av flickorna började stjäla på hemmet. Jag tog upp ämnet om hur fel det är att stjäla i den grupp hon tillhör, utan att på något sätt peka ut henne. Svaren jag fick skriftligen tydde på att alla hade förstått hur fel det var och det tyckte också hon som det berörde. Men ändå fortsatte problemet. Det räckte inte med att hon förstod hur fel det var. Jag förstod att det var ett rop om att personligen bli sedd och uppmärksammad. När hon fick den uppmärksamhet som hon ville ha och längtade efter så upphörde hon med att stjäla och situationen blev helt förändrad. Jag skulle kunna berätta många liknande historier som hänt under åren. Kan du berätta lite om hur det är att arbeta tillsammans med din man Javier? Det är många upplevelser vi delar tillsammans i arbetet; tråkiga händelser och trevliga händelser, svårigheter, glädje och sorg. Vi delar samma vision och båda har var sitt arbetsområde som vi jobbar med och där vi tar ansvar. Vi är inte alltid överens i allt. Men vi finner alltid en väg för att finna den bästa lösningen. Hur fungerar samarbetet med Barnens RäddningsArk? Först och främst är det ett privilegium att arbeta med BRA. Det är en organisation där vi har en öppen kommunikation mellan oss. Vi respekterar varandra och vi arbetar professionellt, vilket gör arbetet effektivt. Folket som arbetar i BRA ger mig motivation och de litar på oss i det arbete vi gör för att barnen skall nå sina mål i livet. Styrelsen i BRA stöder oss till 100 % och lämnar oss inte ensamma. Därför kan arbetet fungera och gå framåt. Vi har också själva varit i Sverige och mött barn och lärare i skolor, församlingar och alla, alla övriga som gör detta arbete möjligt att utföra. De flesta känner oss inte personligen, men genom att de får läsa i nyhetsbreven om arbetet så stöder de oss. Det är fantastiskt! Nu är det snart jul, Jimena. Hur planerar ni julfirandet för barnen? På El Arca och Rosa de Sarón ser barnen fram emot julen med stor längtan. Barnen förbereder olika uppträdanden och de har redan längtat i flera månader på julen. Det är en tid då barnen väntar på vad de skall få. De vet att julmiddagen är något helt speciellt. Personalen på hemmen ser också fram emot julen och naturligtvis den korg var och en får som är fylld med julmat och annat gott som de tar med sig hem till sina familjer.

Till sist

När vi gör ett bra arbete här hemma så skapar vi förutsättningar, trygghet och framtid för barn och ungdomar i Bolivia. Tack kära vänner för ytterligare ett år tillsammans. I över sjutton år har vi stått upp för att försvara barnen i Bolivia. Vi har sett barnen komma till oss i ett eländigt tillstånd. Men våra ledare har gett dem trygghet och massor av kärlek. Livet har tagit en ny vändning, de har börjat i skolan, de har gått ut gymnasiet, de har fått en yrkesutbildning och för närvarande går fyra grabbar på universitet. I dag har de flesta som lämnat hemmen ett arbete, en egen familj och de klarar sig bra i livet. Gatan fick släppa taget om deras liv och vi kunde tillsammans ge dem en ny framtid. Gläds och tänk på detta när du firar jul och går in i ett nytt år med nya utmaningar och möjligheter att rädda nya unga liv. God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

Behov

Återigen vill vi framföra vår stora och innerliga önskan om att få in en extra generös gåva, som gör att vi med större kraft kan utveckla arbetet och göra satsningar på olika viktiga områden. Som vi nämnde i förra nyhetsbrevet måste bussen på El Arca renoveras invändigt till en kostnad av 6000 SEK. Alla säten måste bland annat kläs om. Ett nytt skolår väntar och då måste vi köpa in en stor mängd skolmaterial, kläder och skor. Vi planerar utflykter och läger som är mycket viktiga för barnens trivsel och sammanhållning. Lokalerna på El Arca är i stort behov av renovering. Utöver psykologen vi anställt skall vi nu också anställa en socialarbetare. Det är ett viktigt steg för att kunna göra ett ännu bättre arbete och ytterligare ett krav från Barnavårdsmyndigheten i Bolivia. Det arbetet går i första hand ut på att tillrättalägga för barnen att komma hem till sina familjer, om den möjligheten finns. Det kommer att bli ett mycket viktigt arbete för att barnen skall kunna återknyta sina kontakter med familjen.