Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

November 2011 Läs nyhetsbrevet i PDF-format Till alla nyhetsbrev...

Rubriker:

Julfirandet i Bolivia förbereds Även en jul för barn och ungdomar på gatan Skolornas viktiga engagemang En hälsning från Maria i Aberdeen, Skottland

Tre tjejer från Kiruna på väg till Bolivia! En julgåva som ger oss en bra start på 2012! Genoim utb:

Julfirandet i Bolivia förbereds nu med stor iver och längtan

Det finns nog inget annat som barnen längtar så mycket efter under året som just julen. Förra årets julfirande hann inte avslutas innan de började prata om nästa jul, och nu är den snart här. Så stort är det för barnen på våra hem att få fira jul tillsammans! För att riktigt dra ut på julfirandet, så inleds den med en stor festival med massor av uppträdanden som de övat på under lång tid. Anna skall få uppleva samma fina jul som förra året. Det är verkligen en glädjens och gemenskapens högtid som alla ser fram emot med mer än stor förväntan. Detta går inte att beskrivas med ord, det måste upplevas. Vi här hemma får bara njuta på distans över att vi får vara med om och göra det stora julfirandet möjligt. Det får också bli vår glädje och djupa tillfredställelse, trots det långa avståndet mellan våra länder.

Även en jul för barn och ungdomar på gatan

Det finns ögonblick jag aldrig glömmer och det finns bilder som alltid tonar fram i mitt inre, som om de var tagna igår; tomma ögon jag mött som avspeglar nöd och smärta och som saknar den ungdomliga gnistan av liv. Jag påminns gång på gång av dessa stunder då jag såg något av den mörkaste och djupaste hopplöshet som inga barn borde få uppleva. Men vi får aldrig ge upp och vi måste våga se in i dessa ögon. Vi får aldrig sluta upp att ge av vår omsorg och kärlek. Det får aldrig bli meningslöst! Vi kommer på besök och lyser upp en mörk tillvaro för ett kort ögonblick, men som blir till en kärlekshandling för evighet. Nu vill vi återigen sprida julglädje bland barn och ungdomar som har gatan som sitt enda hem och som ingen bryr sig om. Hungriga magar skall mättas med lite extra god julmat. Där finns Ana Maria med sin närvaro och sin outtömliga personliga kärlek för dem som förlorat allt. Det blir en kort, men viktig, stund av omsorg i slummen bakom muren och i parkerna dit ingen normalt vågar gå.

Skolornas viktiga engagemang

När vi började vårt arbete i Bolivia 1993, gjorde vi det tillsammans med ett par skolor i Kiruna. Till vår stora glädje är det i dag fler skolor som är involverade; skolor som vi besöker varje år för att ge information om utvecklingen och resultatet av deras stöd. Men kanske det allra viktigaste ändå är att vi kan berätta för eleverna om det positiva värdet i livet av att ha ett solidariskt tänkande och att kunna visa omsorg och kärlek mot andra. Det är värderingar som eleverna förhoppningsvis sedan bär med sig resten av livet och som också får betydelse för hela vårt samhälle, så att vi ser på varandra med helt andra ögon och det ger oss även ett internationellt perspektiv.

En hälsning från Maria i Aberdeen, Skottland

Mitt första möte med Barnens Räddningsark var när jag var sex år. Berättelserna fascinerade mig redan då, öronen växte till paraboler och ögonen förstorades till två stora förstoringsglas; jag hörde om en värld helt annorlunda än min egen. Idag är jag nitton år och Cochabambas värld är fortfarande fascinerande och helt annorlunda jämfört med min egen. Jag heter Maria Nilsson och är en första års civilekonomstudent på The University of Aberdeen, Skottland. Jo, sex år var jag när jag träffade Solveig och Jörgen för första gången. De hade ett nära samarbete med min låg och mellanstadieskola, Norrmalmsskolan i Kiruna, och kom dit med jämna mellanrum för att berätta om mindre lyckligt lottade barn i ett land långt borta från Sverige, i Bolivia. Det var ett land där det inte fanns en enda snöflinga, men barnen ändå frös på kvällarna, ett land där barn och vuxna fick sova på gatan med kartongpapper som täcke. Det var med just konkreta och starka berättelser som Jörgen och hans kollegor fångade mitt intresse för gatubarnen, som Ana-Maria med personal i Cochabamba försökte hjälpa till en bättre framtid. Därtill gjorde Norrmalm allt för att vi elever skulle förstå hur vi som små barn i en så stor värld kunde bidra till att hjälpa andra människor. Vi fick göra armband till den årliga påskbasaren och därefter fick vi veta att de pengar som armbanden inbringade just hjälpt en pojke till ett års skolgång. Det var oerhört belönande för en liten flicka som ännu inte förstod mycket av världens orättvisor. När jag var så pass gammal att norrmalmstiden var över flyttade jag till Friluftsskolan Vargen som tolvåring. Till min förvåning fortsatte de samarbetet med Barnens Räddningsark. Som äldre hade jag nu en inblick i hur själva organisationen var styrd och hur mycket omtanke som låg bakom dess arbete att driva den. Tack vare de täta besöken av Jörgen, Solveig och en gång självaste Ana-Maria med personal fick vi elever hela tiden uppmuntran för hur viktigt vårt lilla bidrag var för gatubarnen i Cochabamba. Vi fick till och med möta elever från deras båda hem, Rosa de Saron och El Arca. Vilken morot till att fortsätta jobba hårt för välgörenhet! Det är nu (hela!) tre och ett halvt år sedan jag tog grundtentan från Vargen och flyttade hemifrån, men mina tankar har aldrig lämnat Barnens Räddningsark. Efter att själv ha genomfört ett välgörenhetsprojekt med en kompis under min gymnasietid i Uppsala fick jag mersmak på att jag faktiskt klarar av att organisera något liknande igen. Därför har jag nu bestämt mig för att samla ihop pengar för Barnens Räddningsark i Bolivia. Det är med blandade känslor jag åtar mig det här stora uppdraget. Jag känner mig stolt över att de litar på mig! Jag känner mig stolt över att presentera en organisation jag har nära relation med! Jag känner mig så stolt över det BRA gör! På grund av detta känner jag mig hur rädd som helst för att det inte ska gå som jag planerat! I denna stund driver jag projektet helt själv, vilket gör det ännu läskigare. Dessutom har jag inte en exakt plan för vad jag vill göra för att samla in pengar heller. Men som med mitt förra projekt kommer jag att försöka göra allt i min makt för att hitta på något kreativt och bringa in så mycket pengar som möjligt. En man (kvinna i mitt fall) kan aldrig göra mer än sitt bästa och hoppas på att det räcker. Varma hälsningar, Maria

Tre tjejer från Kiruna på väg till Bolivia!

Vi är tre ambitiösa tjejer som går miljö- & samhällsprogrammet (årskurs 3) i Kiruna. Vi har nu fått en uppgift att göra ett projektarbete som handlar om att försöka hjälpa gatubarn till ett bättre liv. Syftet med detta projektarbete är att få en större internationell förståelse, minska rasism, få en ökad kunskap om de olika klasskillnaderna samt få en större inblick i ett gatubarns vardag. Eftersom vi tycker att alla barn ska ha rätt till en utbildning, mat varje dag samt ett tryggt hem, vill vi hjälpa till med att bidra till detta ekonomiskt. Vi genomför nu lotterier, bössinsamlingar, försäljningar samt andra aktiviteter så att flickorna på hemmet Rosa de Saron skall få en datautbildning. Vi tycker att Barnens RäddningsArk gör ett fantastiskt jobb och skulle därför vilja vara delaktiga och stödja arbetet. Vi har tidigare gått på Högalidskolan och har under många år hjälpt till att samla in pengar till Barnens RäddningsArks arbete i Bolivia. Vi har tack vare er blivit inspirerade och fått viljan att engagera oss inom solidaritetsarbete. På fritiden är vi även aktiva inom Rädda Barnen. Vi reser nu till Bolivia för att själva få se arbetet. Därefter kommer vi att redovisa våra upplevelser på andra skolor. Vi hoppas det skall medföra att fler vill engagera sig för att åstadkomma en förändring för barn som har det svårt. Hälsningar Sofie, Lisa & Carola

En julgåva som ger oss en bra start och fortsättning på 2012!

Nästa år hoppas vi pojkarna skall få bo i ett nytt hus på El Arca. När du och jag får en julklapp som vi kan använda länge, så är den speciellt värdefull. Vår stora, stora önskan är att vi i år skall få in extra julgåvor, så att vi får en riktigt bra start för det fortsatta arbetet under 2012. En ekonomisk trygghet gör att vi kan lägga all kraft och energi på att utveckla arbetet i den riktning vi önskar, utan att ekonomiska begränsningar hindrar oss. Vi vill så gärna fullborda det vi önskar få genomföra för barnen och deras framtid. Nästa år hoppas vi på att kunna fortsätta med vidareutbildning av vår personal, starta en datautbildning på båda hemmen, påbörja konditorutbildningen i bageriet som vi byggt på flickhemmet, genomföra utflykter och studiebesök under skolloven, köpa in mer böcker, studiematerial och annan utrustning, ge en stabilare möjlighet till hälsovård och tandvård, utveckla mindre jordbruksprojekt och mycket annat. Så har vi den stora utmaningen: Vi måste bygga ett nytt hus till pojkarna på El Arca, eftersom den ena av de två byggnaderna har blivit helt obeboelig efter en stor översvämning. Nu önskar vi bygga ett nytt hus liknande det som vi har för flickorna. Vi har väntat länge på att kunna göra det, men ännu har vi inte den ekonomi som krävs för detta mycket viktiga projekt som vi alla längtar efter att få genomföra. Är detta något som du vill vara med och investera i, hör av dig till oss! En del av summan har vi fått in, men det fattas ännu mycket innan vi kan börja bygga. I detta hus kan ingen bo längre. Risken är stor för att det skall rasa. Vår strävan och vår önskan är att hela tiden kunna utveckla arbetet och finna nya områden som höjer kvaliten i allt vi gör. Skolgång och utbildning har avgörande betydelse för barnen den dagen de tar steget in i vuxenlivet. Kunskap skapar trygghet, självförtroende och större valmöjligheter att få det arbete de själva skulle vilja ha. Så får vi slutligen önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år och ett stort, stort TACK för allt stöd under 2011! Jörgen Wrengbro

Genom skola och utbildning kan ungdomarna marschera framåt i livet. Vi önskar att få in gåvor som gör att vi får en bra start på 2012, så att vi kan genomföra nedanstående under kommande år: vidareutbilda vår personal, starta datautbildning och konditorutbildning, genomföra utflykter och studiebesök under skolloven, köpa in mer böcker, studiematerial och annan utrustning, tillgodose barnens behov av hälsovård och tandvård, utveckla jordbruksprojekt och sist, men inte minst, bygga ett nytt hus till pojkarna på El Arca. Vi har också ett stort behov av nya understödjare som önskar hjälpa oss i vår ansvarsfulla uppgift att ge barnen en ny framtid. Hjärtliga hälsningar Jörgen Wrengbro