Barnens RäddningsArk Bolivia

Rubriker:
Ana Maria - en ledare i Bolivia
Bolivia 1993
Ana Maria's port
Reinaldo
Ana Maria och Santi i Sverige

Ana Maria ger sitt liv för Bolivias gatubarn

Ana Maria: När Ana Maria var två år, drabbades hon av polio och har sedan dess suttit i rullstol. Att vara handikappad i ett fattigt land som Bolivia innebär att man har en mycket svår situation och man är helt beroende av andra. Men Ana Maria har med het och ivrig vilja, brutit sig ut ur isoleringen. Hon övervann "bitterheten" och börja sträcka sig ut till människor i nöd. Ana Maria har alltid haft ett stort hjärta för dem som lever i nöd och misär. Trots att hon själv lever i en mycket svår situation med att vara förlamad, så sprider hon en atmosfär av kärlek, hopp och trygghet omkring sig. Hon har alltid ett ord att ge till tröst och uppmuntran där allt är nattsvart. Ana Maria är ofta ute på gator och torg. Där det finns många gatubarn. Hon besöker också fängelser och sjukhus. Under våra tre år i Bolivia lärde vi känna Ana Maria och hennes familj. Dom berättade för oss om den längtan dom bar på, att få arbeta bland gatubarnen. Vi såg redan då hennes utgivande liv, för alla dessa illa medfarna människor och vi beslutade oss för att försöka hjälpe henne ekonomiskt. Ana Maria på Rosa de Saron (hemmet för unga flickor) Sedan 1993 arbetar nu Ana Maria full tid för att på olika sätt kunna hjälpa gatubarnen i miljon-staden Cochabamba. Gatubarnen överlever genom att råna och stjäla. Barnen är utstötta, misshandlade och utnyttjade och dom sniffar skoklister, för att döva hunger och för ett ögonblick fly från en trist verklighet. Det blir bara fler och fler barn på gatorna. Många är unga flickor och många har redan hunnit få egna barn som föds till ett liv på gatan. Nöden är obeskrivlig. Men hemma hos Ana Maria finns alltid hjälp att få. Och när vi hjälper Ana Maria, kan hon hjälpa många...

Det var så här det började i Bolivia december 1993

Tio minuters gångväg från Ana Maria upptäckte vi en dag ett 30-tal gatubarn i olika åldrar. Dom sitter, ligger och går omkring med små vita burkar och drar djupa andetag. Burkarna dom har framför näsan innehåller skolim, som de hela tiden sniffar. Vi har kommit till den plats där gatubarnen håller till. Ana Maria ropar på dem och några går försiktigt fram till henne och frågar vad hon vill. Vi får pratar med barnen. Dom får bröd och mjölk. Allt slukas med god aptit. Några dagar senare börjar vi också köra ut soppgrytor för att ge barnen ordentlig mat. Dom är utsvultna och äter med god aptit. Det var så det hela började som vi gör i dag. Nu några år senare har Ana Maria och hennes man Santi byggt upp ett väl fungerande rehabiliteringsarbete för gatubarn. Det hem som vi har för gatubarnen är inget förvaringsställe. Det är ett hem där barn och ungdomar får sina liv förvandlade och en ny möjlighet till en ljus framtid! De får lära sig grunderna i livet. De får undervisning och så småningom får de också börja på en boliviansk skola. Själva kallar barnen och ledarna hemmet för "familjen".

Ana Maria's port

Ana Maria och hennes familj bor mitt i nöden. Deras hus ligger bara ett par kvarter från den stora marknadsplatsen och den park där många gatubarn håller till. Varje dag har de kontakt med barn och ungdomar som kommer till deras hus. Alla vet att det finns en port som öppnas när de bankar på och att någon lyssnar och bryr sig om dem som kommer och vill ha hjälp. Genom att Barnens RäddningsArk kan stödja Ana Maria ekonomiskt, har hon i sin tur möjlighet att hjälpa många med mat, kläder och medicin. Vi kan nämna bara ett av hundratals exempel. Lupita 14 år knackade på hos Ana Maria när vattnet hade gått och det var dags att föda. Lupita lever bland de andra ungdomarna på gatan. Nu fick hon pengar till en taxi och kunde åka till det statliga sjukhuset för att få en säker förlossning. Alternativet hade varit att föda i någon park. Nu fick hon en fin pojke. Några dagar senare kunde vi besöka henne och betala hennes sjukhusräkning. Tillsammans med pappan till barnet, Henry 15 år, kunde hon sedan gå tillbaks ut på gatan med den nyfödde. Vi vet inte vad som kommer att hända med dem, men en sak vet vi: Ana Maria har en port som Lupita kan knacka på när det blir problem. Hon är en bland väldigt många som vet vart de kan gå. Ana Marias port är alltid öppen för nödens barn och de vet alltid vart dom kan vända sig för att få hjälp när det blir alltför svårt. I centrala Cochabamba, inte långt från Ana Marias och Santis och hem, finns många gatubarn i alla åldrar. Många av barnen är inte föräldralösa, som man först kan tro, utan de har faktiskt föräldrar eller styvföräldrar som behandlat dem så illa att de blivit tvugna att fly från sina hem och ut i den farliga miljön på gatorna. Många av barnen försöker hjälpa till att försörja sina familjer. Då är det också en stor risk att även de kommer in i den trista miljön av gatubarn och av olika anledningar dras bort från hemmen och blir en del av livet på gatan. En mycket stor tragedi med tanke på kriminalitet, våld, sniffning och annat missbruk. Många av barnen och ungdomarna slutar också sina unga liv ute på gatan. De senaste åren ser vi en utveckling hur allt fler barn föds och växer upp på gatan, utan att veta av ett riktigt hem.

Reinaldo

Reinaldo är ett typiskt och tragiskt exempel på hur en ung pojke hamnar på gatan. Han blev misshandlad hemma och flydde ut på gatan. Men efter en tid så lyckades vi få honom till vårt hem El Arca. Hans liv är idag helt förvandlat och nu går han på skola och växer upp med hopp och framtid. Reinaldos liv är helt förvandlat. Det är bland annat så vi vill arbeta för att rädda så många gatubarn som möjligt från en livsvarlig miljö på gatan. För att orka leva vidare och tillfälligt "fly" från tristessen med livet på gatorna så börjar så gott som alla barnen att sniffa lim - det ger en kortvarig "kick" och flykt från verkligheten en stund. Barnen blir både kroppsligt och psykiskt förstörda av sniffandet. På vårt hem El Arca får barnen och ungdomarna en möjlighet till ett nytt liv. Dom får möta kärlek och omsorg av pesonalen. Dom får genomgå en långsiktig rehabilitering och till sist kan dom börja gå på skola och slutligen får en yrkesutbildning och stå på egna ben. I februari 2006 var vi ute i Bolivia. Vi glömmer aldrig den dagen då Reinaldo kom och besökte oss. Reinaldo är i dag en ung man som studerar data och inte längre bor på El Arca. Han klara sig själv och bor hemma hos släktingar. Vi önskar ett alla stort lycka till i livet Reinaldo! Läs Reinaldos historia: Juni1997 Maj 1998

Ana Maria med familj besökte Sverige och Norge!

Under två månader våren 2000 besökte våra bolivianska vänner Ana Maria och Santi Skandinavien för första gången. Det vare en oförglömlig resa där dom själva fick berätta om sitt arbete. Hundratals människor fick möjlighet att lyssna till deras dramatiska berättelser om gatubarnens situation i Bolivia. Bland annat var dom hedersgäster på den stora solidaritetsdagen på Högalidsskolan i Kiruna som varje år gör en stor insamling till stöd för gatubarnen i Bolivia. Att möta Ana Maria är att möta en mycket stark personlighet som utstrålar värme och kärlek till sin omgivning vart hon än är. Läs om deras besök här...