Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

Juni 1997
Nyhetsbreven...

Sommarhälsningar från Barnens RäddningsArk !

Innehåll: Förord - Nöden tar aldrig ledigt ! Pojkarna fortfarande kvar i huset Reinaldo 8 år Drömmen och visionen som blev verklighet Barn hjälper barn Lokalradio för BRA i Bolivia Insamlingen till markfonden

Spalten: Bussflottan utökas ! Bussar i intensiv trafik Vår bil beslagtogs av ryska tullen

Nöden tar aldrig ledigt !

Det här nyhetsbrevet vill jag börja med att tacka dig för en fantastisk insats under första delen av året. Genom att du stått så troget vid vår sida har vi kunnat utföra ett effektivt arbete till stöd för bland annat gatubarnen i Bolivia. Nu går vi mot semester och ledighet. Men innan du kopplar av så tänk på att nöden aldrig tar ledigt! När vi har sommar och varmt i Europa så börjar vintern i Bolivia. Cochabamba, där vi har vårt hem för gatubarnen, ligger 2600 meter över havet och har kalla nätter. Gatubarnen fryser och behöver all hjälp dom kan få. Då tänker jag speciellt på dom barn som fortfarande finns på gatan både natt och dag. Hungern är ständigt närvarande och kylan tränger igenom dom tunna och slitna kläderna. Vi måste se till att våra medarbetare som lever mitt i nöden och behoven bland gatans barn, har den ekonomi dom behöver för att kunna ge den akuta hjälpen. Vill bara vädja till dig att inte låta din insats minska under semestern. Så från oss alla i Barnens RäddningsArk vill vi önska dig en solig och skön sommar.      Jörgen

Pojkarna fortfarande kvar i huset ! När du läste vårt förra nyhetsbrev, skrev jag om den mycket kritiska situation vi hade hamnat i med huset som vi fått låna. Ett plötsligt och mycket brutalt besked gav oss bara några dagar att lämna hemmet med alla 30 barnen. Nu kan jag berätta för dig en glad nyhet. Vi får fortfarande vara kvar i huset med våra pojkar! Men för hur länge vet vi inte. Därför är vårt bestämda mål att få köpa ett markområde så att vi kan bygga de centra för gatubarnen. Att leva med denna otrygghet att riskera att hamna på gatan med barnen när som helst går inte i längden.

Reinaldo 8 år

Det som Reinaldo berättar för mig där jag sitter med honom på ett rum får mig att både gråta och känna ilska. Jag får ingen ögonkontakt med Reinaldo. Han tittar bara ner i golvet och ville inte möta min blick. Knappt hörbart berättar han för mig om en dag som förändrade hans liv. En dag när han kom hem och inte hade tjänat tillräckligt med pengar, så klädde hans morbror av honom kläderna medan mamman tittade på utan att ingripa. Det enda han fick ha på sig var kalsongerna. Sedan piskade morbrodern Reinaldo på ryggen med en varm slang! Slagen ven över ryggen och smärtan var outhärdlig. Han viskar hela tiden medan han talar. "Mamma tittade på utan att göra något". När han berättat färdigt ber jag att få titta på hans rygg. Det är en syn jag aldrig glömmer. Längs hela hans magra rygg fanns märken efter 18 - 20 piskrapp. Såren var läkta men ärren fanns kvar. Men dom värsta ärren fanns i hans inre, för hela tiden återkom han till orden "jag hade bara kalsongerna på mig och mamma gjorde ingenting för att hjälpa mig". När tortyren var över rymde Reinaldo hemifrån och ut till livet på gatan. Men som tur var lyckades våra medarbetare hitta honom och han gick med på att komma till "El Arca". Vårt hem för gatubarnen. Där får han möta kärlek och värme. Förhoppningsvis skall tiden läka hans inre sår. Men ärren på ryggen kommer att för alltid att påminna honom om den fruktansvärda misshandeln

Drömmen och visionen som blev verklighet

Aldrig skall jag glömma den dagen i februari när jag kom in i rummet där tio av våra nu 30 gatubarn satt och fick undervisning av en Boliviansk lärare. Det som alla trodde var omöjligt hade skett! Nu satt dom där och lyssnade uppmärksamt på läraren. Man riktigt kände att det var en hunger efter kunskap som skall ge ett hopp för ett bättre liv inför framtiden. Nu har vi nåtts av ännu bättre och mycket sensationella nyheter! 12 av grabbarna har våra medarbetare sedan en tid lyckats sätta på en riktig Boliviansk skola som ligger i närheten av vårt hem. Drömmen har börjat förverkligas! Det här är bara ett bevis på att vi är på rätt väg och att vi skall lyckas med det som vi förutsatt oss att genomföra. Det är inga hopplösa fall, utan barn med sprudlande livsglädje och vilja att göra något med sitt liv i stället för att sniffa sig till fördärv.

Barn hjälper barn

Kan något vara mer värdefullt och fantastiskt än när våra egna barn hjälper andra barn ur missär och förnedring? Barn som dom själva aldrig har träffat. För femte året i följd har vi åter fått vara på Högalidskolan i Kiruna för att berättat och visa en rykande färsk video som jag själv tagit om hur arbetet fortgår i Bolivia Alla elever och lärare på Högalidskolan fick möjlighet att se och höra när jag intervjuade barnen på hemmet. Bland annat fick dom se lilla Reinaldo framför videokameran som berättade om den fruktansvärda misshandeln han fick utstå. Även i år jobbade elever och lärare sida vid sida mot samma mål. Nämligen att få in så mycket pengar som möjligt till gatubarnen i Bolivia. Resultatet blev också i år helt fantastiskt. Närmare 80.000:- kom in genom olika aktiviteter under den s.k.solidaritetsdagen för Bolivias gatubarn. Vi kan inget annat än stå där med förundran över vad denna skola kan åstadkomma. Det som görs på Högalidskolan och även andra skolor här i Gällivare är naturligtvis mycket viktigt för gatubarnen. Men vi får inte glömma att det också är värdefullt att visa vägen för våra egna barn till solidaritet och medkänsla för andra människor. Kanske en motvikt till allt destruktivt som barnen blir matad med både i TV och på videofilmer. Intresset från elevernas sida har blivit så stort att några till och med kommer till skolan den här dagen fast dom redan slutat 9:an! Bara för att följa med i det som händer i arbetet som dom själva varit med och startat. Är inte detta fantastiskt? Vi gläds också åt att vi nu har en skola i Malmberget och en skola i Gällivare som gör liknande insatser på hösten i samband med FN-dagen.

Solidaritetsdagen 1997 Högalidsskolan - Kiruna

Lokalradio för Barnens RäddningsArk i Bolivia

När jag var ute i Bolivia i februari så hade jag den stora glädjen att personligen få vara med på det lokalradioprogram som våra medarbetare sänder två timmar i veckan. Programmet handlar om gatubarnens situation i Cochabamba och utvecklingen i vårt arbete. Flera ansvariga politiker och andra personer med insikt om gatubarnens situation har varit med i programmet. Men naturligtvis får barnen själva också vara med och berätta om sina liv. Radioprogrammet är mycket uppskattat och riktar en uppmärksamhet mot den svåra situation som många barn lever under i dag.

Under lokalradiosändning... David, Santa Cruz och en gäst

Vi fortsätter insamlingen till "markfonden".

Att vara målmedveten är något mycket viktigt i arbetet med gatubarnen. Vi har hela tiden sett att dom stora utmaningarna gett ett bra resultat. Därför är vi helt övertygade om att vi skall uppnå målet att kunna köpa ett markområde där vi får bygga det som skall bli vårt framtida centra för gatubarnen. Det här är något vi ständigt kommer att påminna dig om. Ända till den dag vi köpt marken. Stå med oss och låt markfonden växa!

Spalten - Aktuellt

Bussflottan utökas

Barnens RäddningsArk har utökat sin bussflotta med ytterligare en buss. Som vid tidigare bussinköp har jag tagit ett personligt lån för att kunna köpa även denna buss. Vi kommer inom kort att påbörja en insamling för att få in dom 112.500:- som bussen kostade. Det är en Volvo från 1981 med 46 sittplatser. Bussen är i mycket fint skick. Så nu har vi fyra bussar som är i trafik! Nytillskottet kommer att  användas för transport av bland annat strålskadade och cansersjuka barn från Tjernobyl som har möjlighet att komma till Sverige på läger. Vi kommer senare med ett utförligare reportage om bussen.

Bussar i intensiv trafik

För några veckor sedan pågick en intensiv trafik med våra godsbussar. En buss var på Kolahalvön, den andra i Rumänien och den tredje i Lettland. Allt under samma vecka! Bussarna nådde fram trots stora problem att komma över gränsen vid en av gränspassagerna till Ryssland.

Vår bil beslagtogs av ryska tullen

Under åren som vi arbetat med hjälpsändningar har vi tillhandahållit våran privata bil till våra medarbetare för att kunna genomföra effektiva hjälpsändningar till Ryssland. Plötsligt en dag när den körs till gränsen blir det stopp. Dom ryska tulltjänstemännen påstår att bilen varit inne för länge på rysk sida och att den därför kommer att konfiskeras! Under flera månader har vi försökt att få ut bilen men inte lyckats. Så bilen har vi sett för sista gången. Naturligtvis känns det tråkigt för vår familj att förlora bilen. Men vi hittar ingen väg att få den tillbaka.

Tillbaka till startsidan