Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

Sommaren 1996

Innehåll:

På plats i Bolivia - Med egna ögon !
Hjälpcontainern från Gällivare
Pojkhemmet i Bolivia
Gravida flickor på gatan
Kovda och Lovozero i Ryssland

På plats i Bolivia - Med egna ögon !

Av Solveig Wrengbro

I sju veckors tid hade jag förmånen och glädjen att få vara i Bolivia och med egna ögon se det arbete bland Bolivias gatubarn som vuxit fram det senaste året. Det kändes lika fantastiskt och inspirerande som vanligt att få komma till vårt andra hemland !
Jag reste tillsammans med min väninna Kerstin Finnberg som arbetar som tandtekniker i Gällivare.
Redan första kvällen efter den långa flygresan (35 timmar) var vi ute i parken San Antonio och delade ut mat till de sniffande gatubarnen. Det som slog mig var att antalet gatubarn var så många fler än tidigare. Många småbarn finns där som är barn till mammor som bor och lever i parker och på gator och torg.
Andra dagen gjorde vi vårt mycket spännande besök på pojkhemmet.
Vilken glädje över att se alla pojkarna och hur fint allt fungerade! Vi besökte också två av de tre överfulla fängelserna där även barnen får växa upp.
På sjukhuset besökte vi barnen på brännskadeavdelningen. Rullstolar och annan sjukhusutrustning som vi i förväg skickat i en container från Gällivare lasarett, delade vi ut på tre små kliniker i tre olika bergsbyar. En oförglömlig dag.
Vi var med och delade ut mat till barnen som lever och vistas i den uttorkade floden som annars rinner genom Cochabamba när det är regnperiod. När jag var där rådde en kraftig torka som gjorde att matpriserna steg kraftigt på grund av uteblivna skördar.
Så här inledningsvis vill jag också passa på att tacka dig som gör att vi kan hjälpa alla barn och familjer i Bolivia.
Önskar att även du kunde få möta dessa barn som nås av vår hjälp genom att du så generöst stöder oss.

Hjälpcontainern från Gällivare

Av Solveig Wrengbro

Nu fick jag verkligen se vilken stor betydelse det hade att vi fick ut den fullpackade containern. Alla som kommer till Ana Maria får en packe kläder med sig hem. Hon delar även ut kläder till dem som sitter med sina barn på kvinnofängelset. Ana Maria och hennes medarbetare kan inte nog beskriva sin glädje och tacksamhet över allt som kommit med containern. Med tårar i ögonen har dom berättat olika historier vad det betyder för dom människor som fått hjälp.

Pojkhemmet

Av Solveig Wrengbro

En före detta bordell och nattklubb där polisen hittat kokain som beslagtagits, har nu förvandlats till ett hem för alla dessa vilsna gatubarn. Huset har 35 rum och vi har fått tillgång till det på obestämd tid. Det ligger 6,7 km utanför Cochabamba och där har vi nu 20 grabbar i åldern 6 - 13 år.

Vi satsar på att få en bestående förändring i pojkarnas liv. De ska bli rehabiliterade från sniffning och få en ny start i livet med omsorg och kärlek. Detta gör att vi inte vill ta emot fler så här i inledningen.
Det ska inte bara vara ett ‘förvaringsställe’ så mycket tålamod och kärlek krävs av ledarna. Många av barnen är rastlösa och oroliga eftersom de flesta sniffat skolim under kortare eller längre tid. Alla har dock det gemensamt att de bott på gatan varierande tid; en del några månader och andra flera år.
Många av barnen har föräldrar som har misshandlat dem så svårt att de tvingats ut på gatorna. Några av dessa barns korta, men ofta mycket tragiska livsöden ska vi berätta om i de kommande nyhetsbreven.

Utöver Ana Maria och hennes man Santa Cruz har vi fyra heltidsanställda som gör ett jättejobb. Myndigheterna följer utvecklingen med stort intresse och är naturligtvis glada över att det finns någon som bryr sig om alla dessa barn.

Gravida flickor på gatan

Av Solveig Wrengbro

Under tiden i Bolivia kom vi i kontakt med många sniffande och gravida tonårsflickor. Jag ska berätta för dig om en dramatisk händelse en kväll hemma hos Ana Maria.

Det bankade på porten vid 18:30- tiden.
In kommer fyra flickor från gatan. Bland dem kom Fanny med sin lilla pojke på 2 år. Fanny var gravid i ca 8:de månaden. Hennes förlossning hade börjat på grund av misshandel. En polis hade slagit henne över magen med en batong två dagar tidigare. Fanny hade mycket ont och vi gick tillsammans in på toaletten där hon lade sig ner på golvet och krystar… där på toagolvet får jag förlösa henne.
Hon föder en flicka som är död. Fanny blir förtvivlad och börjar gråta. När allt är över får hon ta sin lilla flicka i en plastpåse och gå ut på gatan igen. Det var fruktansvärt och det var som om mitt hjärta brast.
Från den stunden kände jag att vi måste göra något för dessa flickor. Den här dramatiska händelsen blev fröet till det som nu ligger på planeringsstadiet. Vi ska öppna ett hem för dessa flickor som antingen är gravida eller som redan har barn. Dom som lever ‘därute’…

Kan du tänka dig att hjälpa oss med detta ?

Kovda och Lovozero

Från det ryska folket:

Sågverksarbetare som inte fått lön på flera månader, barn på skolor, förskolor och barnhem, de som finns på 'invalidhem', fattiga barnfamiljer och pensionärer, kommer ett tack till alla Er som hjälpte oss att kunna genomföra dessa hjälpsändningar. Genom enskilda församlingar, skolor och gåvogivare har bussarna kunnat gå de långa sträckorna in över Kolahalvön.
I Umba ringlade sig den långa kön av 230 sågverksarbetare som fick var sitt 24 kg matpaket. Jag frågade en äldre kvinna när de sist fick en lön. Hon svarade med en suck: "För fyra månader sedan !"
När vi för en tid sedan kom till Kovda; en liten fattig by med ca 800 invånare, där nästan allt är nedlagt och står stilla, berättade man att hjälpen kom i rätt tid.
Bara för någon dag sedan hade maten på skolan tagit slut och nu var man i färd med att försöka låna pengar för att kunna köpa mat för att kunna ge barnen en enkel måltid under skoldagen. För alla som var med på denna hjälpsändning var det naturligtvis en extra glädje att kunna komma i rätt tid !
Marit, en av våra fina medarbetare som arbetar i Kovda hade gjort ett jättejobb för att förbereda vår ankomst. När vi sedan lämnade Kovda såg hon personligen till att de fattigaste fick ta del av resterande matkartonger och kläder som vi lämnade i säkert förvar på sjukhuset.

Tillbaka till startsidan