Barnens RäddningsArk Nyhetsbrev

September 1998 Till nyhetsbreven... Första sidan

Tjernobylbarnen och möten i Bolivia

Innehåll: En ung projektledare... En lycklig sommar för Tjernobylbarnen Vill du följa med till Bolivia? Tre möten som grep mig Låt barnen växa upp i trygghet Markfonden ökar!

En ung projektledare...

En ung "projektledare" och hennes skolklass bland Tjernobylbarnen i Småland. Viktoria 14 år, är en ung elev som planerade och genomförde en ovanlig klassresa med sin skolklass från Oslo i Norge till Gnosjö i Sverige. Under fyra intensiva dagar levde 25 norska elever tillsammans med 35 strålskadade och mycket sjuka barn från Tjernobylområdet. I vårt förra nyhetsbrev kunde du läsa om skolungdomarna som reste till Bolivia och mötte gatubarnen. I nästa nummer kommer du att få läsa om hur den norska skolklassen upplevde att få träffa och lära känna dessa sjuka ungdomar i deras egen ålder som kommer från helt andra och mycket tragiska förhållanden. En av visionerna som vi har i Barnens RäddningsArk är att ge möjlighet för våra ungdomar att hjälpa och lära känna andra ungdomar från andra länder, kulturer och livssituationer. Att fostra och inspirera vår egen unga generation, till ett internationellt utbyte och förståelse, är en stor, men mycket viktig och inspirerande utmaning som vi bara sett början på.
	Viktoria, överst 3:a från vänster, tillsammans med några av Tjernobylsbarnen.
En lycklig sommar för barnen från Tjernobylområdet Alla barn ser fram emot att få en skön sommar med bad, lek och glädje. Nu kan du också få vara med om att ge dom strålskadade och svårt sjuka barnen som är offer för kärnkraftolyckan i Tjernobyl denna sköna sommar som alla längtar efter. Vi ansvarar just nu för att genomföra långa, och många transporter till Småland. Men vi skulle behöva din ekonomiska hjälp till både transporter och lägerkostnader som vi kan förmedla till Tjernobylbarnens egen “pappa” Ove Claesson som har ansvar för hela detta stora och viktiga arbete för Tjernobylbarnen. Detta gör vi tillsammans med andra organisationer, kristna församlingar och privatpersoner som tar ett stort och viktigt ansvar för att allt skall kunna genomföras till glädje för barnen.	Ove Claesson - en kärleksfull far för Tjernobylbarnen.

Vill du följa med till Bolivia? Det var en oväntad fråga från Solveig per telefon. Men efter att ha funderat ett tag så bestämde jag mig för att åka. Det var en mycket upplevelserik resa och jag har många intryck med mig hem. Många är nästan omöjliga att förmedla, atmosfär, känslor, synintryck, lukter… Ibland kändes det som att stå på randen till helvetet när man såg smuts, håglöshet, fattigdom, sniffande gravida tonårsflickor och småpojkar ute på gator och i parker. Men också en glimt av det himmelska när man träffade Ana Maria och fick möta värmen och kärleken från henne och hela hennes familj och se vilket arbete de utför med de små resurser som dom förfogar över. Att träffa pojkarna och flickorna i parken och uppleva stämningen och atmosfären kring dem. För att sedan åka till barnhemmet “El Arca” och jämföra det som barnen där utstrålade av glädje och trygghet. Då förstår man att det är ett oerhört viktigt arbete som utförs där i Cochabamba bland gatubarnen och orden “det som ni har gjort mot en av dessa mina minsta det har ni gjort mot mig” blir högaktuella. I alla fall för mig. Det djupaste intrycket var nog att få träffa Ana Maria som vi har hört talas om så mycket, under dom år som vi i Elimförsamlingen i Selånger har stöttat Barnens RäddningsArk och se något av vad hon är för “dessa små”, trots sin egen svåra situation som handikappad i ett U-land. Solveig Wrengbro och Maria Johansson i Bolivia.

Tre möten som grep mig i Cochabamba

En dag åkte vi till ett fattigt område med lite förnödenheter för att besöka en familj som Ana Maria och “Santi” kände till. Vi kom dit och knackade på porten in till gården. Vi blev insläppta av några barn till en lerig, smutsig och illaluktande gård med ett litet ruffigt hus som låg “nersänkt” i marken. Där hyrde familjen på nio personer ett rum på 25 kvadratmeter med jordgolv, spruckna murade väggar inrett endast med en säng och ett bord. Pappan hade förut jobbat som bilmekaniker men blivit blind och kunde nu inte längre arbeta och försörja familjen. Han höll en tom flaska i sin hand som det varit ögondroppar i och talade om att han inte hade pengar till en ny flaska. Ena flickan drog upp tröjan och visade bett på magen som hon fått av en insekt som bor i spruckna husväggar. Betten ger en obotlig och dödlig sjukdom med namnet “Chagas Decease “. Hela situationen var så fruktansvärd med fattigdom och sjukdom i det lilla och eländiga “huset” med lersörjan på gården. Jag bara grät när jag gick ut därifrån. Det gick inte att bara skaka av sig intrycken och tänka på något annat, utan man kände verkligen nöden hos dessa fattigaste bland de fattiga. Tänk om vi kunde bygga ett litet hus till familjen Marzelino! Några av barnen i familjen Marzelino. Glädje och trygghet på "El Arca". Maria och Reinaldo. Santi och Ana Maria, gatubarnens föräldrar.

Maria Johansson:
Låt barnen växa upp i trygghet!

På fredagkvällen delade vi ut mat till gatubarnen i San Antonio-parken. En av dem som också fick mat var en äldre kvinna med ett litet barn som var knappt ett år gammalt. Hon berättade att hon var mormor till barnet och att hon ibland arbetade med att tvätta kläder när någon lejde henne. Hon talade också om att hon själv missbrukade alkohol i form av ”chicha” (ett starkt majsöl) som man köper billigt. Den här kvällen var hon nykter och hade tagit hand om sitt barnbarn. Vart dottern höll till visste hon inte, bara att hon var ute och sniffade någonstans. Det var ett tragiskt möte som speglade det sociala arvet. Tänk om vi kunde hjälpa fler av dessa unga mammor med sina bebisar! Då skulle vi bryta ett ont arv och många tragiska levnadsöden kunde vändas till något ljusare och bättre. Både dom unga mammorna och deras barn skulle kunna få växa upp i trygghet i stället för att vara där ute på gatorna i smuts, missär, missbruk och misshande... En dag när vi var på barnhemmet, kom det en kvinna och en man med förfrågan om vi kunde ta hand om två barn som dom kände till. Barnens mamma hade dött och pappan hade slängt ut barnen på gatan och gav sig själv iväg med en ny kvinna. Det är så fruktansvärt att man har svårt att förstå. Men det är en bister verklighet. Tänk att du och jag kan vara med och hjälpa till så att flera barn får en trygg hemvist och en framtid!

Maria Johansson

Markfonden ökar

Markfonden för att upprätta ett center för Bolivias gatubarn uppgår just nu till 133.000 kronor. Tack för att du hjälper oss att låta fonden växa så att vi en dag har detta center klart för gatubarnen!

Tillbaka till startsidan

Ansvarig för BRA's sidor:
Björn Wilhelmson