Barnens RäddningsArk

Resebrev 1	Bilder 2	Bilder 3	Bilder 4	Bilder 5	Bilder 6
Resebrev 7	Resebrev 8	Bilder 9	Bilder 10	Resebrev 11	Bilder 12
Resebrev 13	Resebrev 14	Bilder 15	Bilder 16	Bilder 17	Resebrev 18
Resebrev 19	Resebrev 20	Bilder 21	Bilder 22

---

Resebrev 14 Umeå elever i Bolivia   11april 2002

Här kommer en liten rapport. Idag reste Umeåborna hem och Solveig och jag känner oss lite övergivna (nej då, det är ju helt omöjligt i det här huset som alltid är fullt av gäster och vänner). Igår var vi ute och delade ut mat till gatubarnen. Solveig, Beatrice och jag var med från oss. Tage körde soppgrytan och Lopita stod för matutdelningen. Jag har ju hört så mycket om Lopita och hennes barn så det var otroligt att få träffa henne. Hon hade med sig sina två yngsta barn. Det var många där igår jämfört med de andra dagarna som vi har delat ut mat. Jag pratade med en pojke på nio år, Christian Rodriguez som har varit på El Arca tidigare. Till min stora forvåning lyckades vi kommunicera på spanska. Han lärde mig även lite kechua. Han sa att livet inte var lättare på gatan men ville inte prata om El Arca. Det var svårt att se honom där bland alla skosniffande ungdomar och att tänka på hans framtid. Vi träffade också en ung flicka som har AIDS och var mycket sjuk med uppsvälld mage och gula ögonvitor. Hon hade mycket ont och orkade inte äta. Hennes dotter ligger på sjukhus och hon vet inte hur länge hon själv kommer att leva. Hon såg väldigt ledsen ut. Tage som känner henne sen tidigare, pratade och bad för henne. Det skar i hjärtat att se henne. Det var väldigt många gravida flickor där och nästan alla sniffade. De verkar inte vilja förstå vad det gör med deras barn. Det var tragiskt att se. Nu låter allt väldigt tragiskt men i detta var det härligt att se Ana Maria tala med dem och se vilket förtoende de har för hennne. När vi åkte därifran kändes det som att allt var en film. Det var så främmande från livet hemma i Sverige, som om vi lever i olika världar. Men denna världen är en del av vår och vi kan inte ignorera den. Här är jag mitt i verkligheten, hur hemsk den än kan te sig. Senare på kvällen åkte vi till El Arca för att Umeåtjejerna skulle få säga ett sista hej då. Strömmen hade gått så vi satt ute på gräset vid en gatlykta och pratade med pojkarna. De små killarna ville gärna sitta i knät och en liten kille somnade hos Beatrice. Det är verkligen mysigt att vara på El Arca. Idag har vi också varit ute med Ana Maria på marknaden och handlat mat till El Arca. Det är en fantastisk upplevelse att bara sitta där och titta på folkvimlet och alla vackra människor. Man ser människor från alla samhällsklasser; indian kvinnor som sitter och säljer grönsaker (mitt i gatan), fattiga gubbar som bär tunga skåp och möbler, små barn som sover vid sin mors grönsakstånd eller hänger i ett färgglatt skynke på någons rygg, små flickor som går runt och säljer vitlök och limefrukter. En pojke som putsar någons skor eller en kvinna med en skottkärra full med bröd. Ana Maria är ute och handlar i flera timmar varje lördag och idag fick hon hjälp av Felicidads dotter och så Peppe och Marco så klart. Nu är det kväll och jag slutar för den har gången. Hälsningar Olga

 

Senast ändrad Tuesday, 20-Apr-2010 23:42:44 CEST